september 2009 – Tankarnas hotell

Äpplen i mängder

appel1

I år har det blivit ett fantastiskt äppelår. Det växer äpplen i mängder i vår trädgård. Det är gamla äppelträd, kanske från 20-talet. Jag har gjort äppelmos i flera omgångar och äppelpaj nästan varje helg sedan äpplena började mogna. Än har vi inte tröttnat.

Vilka sorter vi har vet jag egentligen inte. En arbetskamrat som fått lite fallfrukt trodde att en av sorterna är Signe Tillisch.

appel2

Det finns både syrliga sorter och sötare sorter, tidiga och sena. Trots att vi haft frost i natt med någon minusgrad tror jag att äpplena klarat sig bra, det verkar så.

appel3

Jag samlade ihop några av mina enkla och beprövade äppelrecept i en matartikel i VT i förrförra veckan.

Russinkungen

För någon vecka sedan läste jag Fredrik Sjöbergs nya bok ”Russinkungen”. Den handlar om samlandets filosofi. Han samlar på flugor. Lite kufiskt kanske, och inte något man väntar sig att någon ska skriva böcker om. Men Fredrik Sjöberg gör det, och han gör det så bra att han har nått ut till en bredare publik, efter Augustnomineringen för något år sedan.

Det här är hans tredje bok på samma tema. Egentligen består de av en samling essäer, men som hänger ihop som en hel berättelse. Russinkungen anspelar på Gustav Eisen, som var zoologisk forskare, konstkännare – och russinodlare. Svensk som bodde en stor del av sitt liv i USA.

En bok väl värd att läsa om du vill ha något annorlunda och underhållande, men också tänkvärt.

Liv och död

Nu är min mamma begravd, sedan i fredags. Det blev en fin dag, med både sorg och återseendets glädje. En begravning blir ju gärna ett tillfälle när man träffar släktingar och bekanta man inte sett på länge. Så var det för mig.

Begravningsakten var fin och precis som mamma ville ha det, det är jag säker på. Pappa var vid gott mod, efter omständigheterna. Det blev en lång dag, från morgon till sen kväll, innan alla skingrades.

Jag inser nu att mamma alltid varit min länk till släkten och barndomen. Det är hon som hållit mig underrättad om vad som skett, vilken kusin som gift sig eller fått barn, om någon gått bort eller flyttat. Det är mammas familj vi träffade mest, och alla mina mostrar och morbröder är en viktig del av min barndom och uppväxt. Nu måste jag själv hålla kontakten och inte tappa bort dem, även om de bor långt borta.

Photoshopkurs

Förra året gick jag en kurs i Photoshop på Högskolan i Jönköping. Jag skulle gjort klart den i januari men på grund av vår flyttning kom jag av mig, så först på försommaren lämnade jag in min slutuppgift, och i förra veckan gjorde jag en sista komplettering som jag sedan blev godkänd på. Så nu har jag 7,5 hp i Photoshop.

Examinationsuppgiften bestod av att göra en svit på tre bilder med antingen samma teknik eller samma typ av motiv. Jag valde att göra tre svartvita bilder. Alla bilder är tagna vid det 200 år gamla torp som vi hyrde i fem år.

Två sorters kakor

Jag fortsätter botanisera bland mammas gamla kakrecept. Hon bakade ofta bondkakor och korintkakor. Receptet på bondkakor hittar jag i hennes ”Sju sorters kakor” från 1951 och receptet på korintkakor finns bland hennes egna handskrivna recept.

Bondkakor
200 gr smör
1 matsked sirap
2 dl socker (drygt)
50 gr hackad mandel
6 dl vetemjöl (knappt)
2 tsk bakpulver (eller 1 tesked bikarbonat)
Rör ihop smör, socker och sirap. Skålla mandeln, skala den och hacka den. Tillsätt den hackade mandeln. Blanda mjöl och bakpulver och rör i smeten. Ta lite i taget, allt kanske inte behövs.
Rulla degen till tjocka korvar, 3-4 cm i diameter, och ställ dem i kylen en stund. De ska bli kalla och hårda.
Skär dem i skivor och lägg på bakplåten. Grädda i 190 grader c:a 10 minuter.
I kakboken står det att detta ska bli 100 styck. Jag gjorde halv sats och gjorde kanske korvarna lite för stora för det blev 34 kakor.

Korintkakor
200 gr smör
2 dl socker (knappt)
1 ägg
150 gr korinter
5 dl vetemjöl
Rör ihop smör och socker, häll i det uppvispade ägget och korinterna och rör ihop. Rör i det mesta av mjölet, arbeta in så mycket att det blir en smidig deg. Forma till runda kulor, lägg på bakplåten och platta till med gaffel. Grädda i c:a 160 grader 12-15 minuter.
Receptet är till 50 kakor.

Klass och ras i USA

lehane Nu har jag läst Dennis Lehanes bok ”Ett land i gryningen” (The given day). Vilken bok! En sådan som man kallar en stor episk berättelse. Han är fantastiskt bra på att berätta en historia, att ge den liv och blod och göra den meningsfull. Det handlar om klass och ras, kärlek och hat, klasshat och rashat, familjekärlek, makt och förtryck. Allt ryms i denna berättelse från det tidiga 1900-talets Boston.

Huvudpersoner är Danny Coughlin, 26-årig polis, och Luther Laurence, en drygt 20-årig svart man. De möts i Boston 1918 när Luther får arbete som hjälpreda hos Dannys föräldrar. En viktig biperson är Babe Ruth, legendarisk baseballspelare. Danny engagerar sig i Bostonpolisens fackförening och är aktiv i polisstrejken 1919. Luther har kommit till Boston efter att ha dödat en knarklangare i Tulsa. Där har han också lämnat efter sig sin gravida hustru.

Det är en intensiv och händelserik berättelse som utspelar sig 1918-19. Den är grym och dyster, och samtidigt ljus och varm. Det är en ond värld och en ond tid där hatet mellan klasser och mellan raser hela tiden är närvarande. Man kan kanske skjuta det ifrån sig med att det är nästan hundra år sedan detta hände. Men det ger oss också en förklaring till bakgrunden till McCarthytiden på 50-talet och vår tids uppblossande högerextremism i USA.

Lehane blandar fiktion och verklighet, historiska fakta och berättelsen om de här människorna. Många av de inblandade är verkliga personer, till exempel Babe Ruth, polismästaren Curtis och den blivande FBI-chefen J Edgar Hoover.

Huvudtemat i boken är klassmotsättningarna och arbetarrörelsens framväxt i USA, där den effektivt kvästes av överheten. Dennis Lehane är ganska ironisk emellanåt. De styrande talar om att försvara sitt land mot det som hotar dem, då som nu, och om vikten av att bevara ett fritt USA. Men friheten gäller bara dem som tycker likadant och som anpassar sig. Lehane låter Hoover säga:”…går vårt uppdrag ut på att samla in uppgifter som kan användas mot revolutionärer, kommunister, bolsjeviker, anarkister och galleanister. Kort sagt, alla de element som utgör ett hot mot ett fritt och rättvist samhälle.” Den synen på frihet råder uppenbarligen fortfarande.

Höstmiddag

Det här är de sista morötterna och den sista löken från landet. Men potatis har vi kvar i 13 oupplockade stånd, och massor med persilja. Tomaterna fortsätter mogna och nu är det nästan svårt att äta så att man håller jämna steg.

De flesta äpplena har ännu inte mognat men nu är de på god väg.

Bredvid persiljan ligger en kvist rosmarin och en kvist dragon. I somras satte jag fyra krukor med kryddor ute och de har växt sig fina och stora över sommaren. De andra två kryddorna är basilika och oregano. Min plan är att ta in dem och ha dem i köksfönstret under vintern, om de nu kan överleva där.

Skörden idag blev en gryta med vildsvinskött och tomatsallad. Plus en smulpaj med äpplen.

15 år på samma arbetsplats

Den första september har varit en märkesdag i mitt liv två gånger. 1981 flyttade jag till Västervik den här dagen. Jag trodde jag skulle bo här några månader och sedan flytta hem till Kalmar igen. Men jag är kvar, efter 28 år. Mer än halva mitt liv.

För 15 år sedan, den första september 1994, började jag arbeta på tidningen. Jag är kvar hos samma arbetsgivare men har bytt jobb flera gånger. Att jobba 15 år med samma arbetsuppgifter, det hade jag nog inte klarat. Jag vill ha förändring ibland. Tidigare har jag aldrig varit längre än sju år på något jobb (och aldrig bott längre än så på samma plats heller).

Så efter sju år började jag se mig om efter nytt jobb men mediearbetsmarknaden i en småstad är inte stor, så det blev inte något med det. Då började jag läsa i stället, och det höll jag på med i sju år. Jag läste inte på heltid utan på deltid och distans, utom ett år när jag var tjänstledig. På söndag ska jag lämna in en sista komplettering på examensuppgiften på en photoshopkurs jag läste i höstas, men sedan ska jag nog inte studera på ett tag. Under de här sju åren har jag läst in en högskoleexamen i ledning och organisation, en magister i sociologi, och ett antal fristående kurser i webbdesign, webbprogrammering, foto mm. Det är himla kul att lära sig nytt.

Under de 15 åren på tidningen har jag sysslat med allt möjligt, och varit webbredaktör sedan 2006. Jag tror att det är detta jag trivts allra bäst med. När jag anställdes hade jag ingen aning om detta, det jobbet fanns inte hos oss förrän det året.

Nu har jag ungefär tio år kvar att jobba, beroende på när jag går i pension. Vad ska jag göra nu? Förmodligen kommer jag inte att vara webbredaktör hela tiden. Har jag bytt arbetsuppgifter 4-5 gånger på 15 år ska det väl ske åtminstonen någon gång till. Vem vet vilka jobb som finns om två år, eller om fem år?

Trots mina 15 år på samma arbetsplats hör jag inte till veteranerna. En arbetskamrat firar idag 25 år på tidningen. Ett par andra har varit anställda i över 40 år, andra däremellan. Och så har vi en grupp nykomlingar, som anställts de senaste två åren. Det är bra med både unga och äldre på samma jobb.