Månad: december 2009

2009 och 00-talet

En summering av året som gått och millenniets första decennium är på sin plats idag.

2009: Ett förändringens år.
Min mamma dog hastigt mitt i sommaren. Hon var gammal men jag hade inte räknat med att mista henne än på många år.
Vi flyttade från stan till landet, från en mindre lägenhet vid en genomfartsgata till en dubbelt så stor med havsutsikt och skog runt knuten. Nu kan jag odla potatis och grönsaker igen. Men jag måste ta bilen i stället för att gå till jobbet.

00-talet: Ett förändringens decennium.
Redan år 2000 träffade jag maken. Tio år har gått fort.
Barnen har blivit vuxna, flyttat hemifrån och skapat sig egna liv i Stockholm. Jag är glad att det går så bra för dem på alla sätt.
Under 00-talet bytte jag jobb ett par gånger, men inte arbetsgivare. Nu minns jag inte riktigt vilket år, men i början av decenniet bytte jag från allmänreporter till featureansvarig. Dvs jag slutade jobba med nyheter och gjorde i stället reportage. 2006 blev jag webbredaktör, och det jobbet har jag kvar fortfarande. Det är nog det roligaste jobbet jag haft. Eller är det så att mitt nuvarande jobb alltid är det roligaste.
2001 återupptog jag mina studier, nu på deltid. Det är först i år jag inte går någon högskolekurs på distans. 2001-2006 läste jag ledarskap och sociologi och 2006 kunde jag ta ut min fil mag-examen med sociologi som huvudämne. Himla kul var det. De sista åren har jag läst webbprogrammering, webbdesign och Photoshop.
Efter sociologistudierna skrev jag ett bokmanus som aldrig blev utgivet, men det finns förstås på nätet.
2003 fick jag min egen domän i julklapp av maken. www.evagun.se. Det känns bra.
Vad har jag glömt, tro?

Citronmarängpaj i ugnen

citronpajIkväll håller vi oss hemma och inne och firar det nya året, maken och jag. Innan det mörknade hann jag köra in ved i pannrummet, för nu går det åt när det blivit så kallt. -14,4 i natt.

Nu står en citronmarängpaj i ugnen, kvällens efterrätt. Den har jag gjort många gånger, och den är uppskattad. Oftast har jag gjort pajen utan marängskal (bild till höger här) och i stället serverat med vispad grädde.

Den är nästan godare dagen efter.

Jag tror att det är en ganska vanlig paj, särskilt i USA. Mitt recept har jag på en handskriven lapp i en pärm sedan många år och jag minns inte nu varifrån jag fått det. Men det är värt att prova.

Receptet:

Pajdeg
4 dl vetemjöl
175 gr rumsvarmt smör
1 msk socker
1 ägg
Hacka ihop mjöl och smör, tillsätt sedan socker och ägg. Låt degen vila en timme.
Klä en pajform (en 28-centimeters brukar vara lagom) med degen, låt den stå i 15 minuter och grädda sedan i 20 minuter i 200 grader.

Citronkräm
3,25 dl vatten
1,5 dl socker
1 dl maizena
skal av 1,5 citroner
saft av 2 stora eller 2,5 mindre citroner
3 äggulor
1 ägg
1,5 msk smör
Blanda vatten, socker, maizena och citronsaft i en kastrull. Koka upp under omrörning och koka ett par minuter. Rör hela tiden.
Vispa ihop gulor och ägg, rör ner det i saftkrämen och låt den sjuda upp under ständig vispning.
Blanda i citronskal och smör. Bred på pajskalet.

Maränglock
3 äggvitor
1,25 dl socker
Vispa vitorna till hårt skum. Vänd försiktigt ner sockret.
Bred marängsmeten ovanpå citronkrämen i pajen. Grädda i cirka 10 minuter i 150 grader.

Tandvärk i juletid

Julafton bröt tandvärken ut så jag fick ta dubbla doser värktabletter för att stå ut. Det värkte från örat ner genom käken och ner i halsen.  På eftermiddagen ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra efter en jourtandläkare men det fanns ingen förrän nästa dag, och då kunde jag få hjälp på förmiddagen.

Det visade sig att jag har en tand som behöver rotfyllas och intill den har jag fått en inflammation. Jourtandläkaren borrade hål i tanden för att lätta på trycket och gjorde en provisorisk lagning, men jag måste få den riktiga rotfyllningen gjord med det snaraste. Jag har fortfarande tandvärk, men nu är det uthärdligt i alla fall.

Tur att det är måndag i morgon och ordinarie tandläkare på plats. Men hur snart jag kan få komma och få lagningen gjord återstår att se.

Andra bloggar om:

Lantliv i vinterlandskap

Att bo på landet verkar ha blivit riktigt inne. Idag kom det ytterligare en tidning för oss som bor på landet.

lantliv

Det var en reklamtidning och som säkert delas ut i alla brevlådor utanför stan. Den här var Smålandsorienterad och med ett innehåll som helt saknar relevans för lantlivet, det var bara utfyllnad mellan annonserna. Det hjälper inte hur mycket Ernst man har med, den gick i pappersinsamlingen direkt. Däremot kan Vi i villa ibland ha en del läsvärt. Tidningen Villaliv kommer ju också, men den minns jag inte hur den är, så det var nog inget att lägga på minnet.

Lantlivet verkar ändå vara av ett visst intresse för media. I tandläkarens väntrum i fredags tittade jag i livsstilsmagasinet Lantliv, en påkostad produkt med vackra och påkostade landsbygdshem. Inte vilka torp som helst, utan herrgårdar och liknande hem. Sådana där som man kan drömma lite om, eller stjäla något tips ifrån. Fler magasin med det här innehållet finns säkert, fast jag inte stött på dem.

Ett tips har vi stulit från någon heminredningsbild. Ljuslyktor på trappan:

lyktor

De här köpte vi i går. Ljusen brinner vackert och säkert, det ser välkomnande ut tycker jag.

Livet på landet är fint. Kallt och vitt och vackert just nu. Snön har fallit hela dagen och vi har nog ett par decimeter snö nu.

vedfamn

När jag körde in veckans vedranson i pannrummet idag föll snön hela tiden. Medan jag bar in en famn ved kom så här mycket snö på resten. Så här är det ju kallt och torrt och bara att skaka bort, som tur är. Idag har det inte blåst i alla fall, så det var ganska skönt att vara ute ett tag. Lite björkved fick jag också in, till kakelugnen som nu är het och får hålla oss med värme i natt.

Vintern kom

Hemma igen efter en natt i stan på grund av snön. Igår snöade det så mycket att det var risk för svårigheter att ta oss hem när vi skulle åka ganska sent på kvällen, så vi stannade kvar i stan. Ikväll känns det desto bättre att komma hem.

Snö på äppelträdet i torsdags morse.
Snö på äppelträdet i torsdags morse.
På väg till jobbet igår.
På väg till jobbet igår.
Så här är vi inte vana vid att se Rådhusgatan.
Så här är vi inte vana vid att se Rådhusgatan.
Igår föll stora flingor vid Rådhuset på Stora Torget.
Igår föll stora flingor vid Rådhuset på Stora Torget.

Hela dagen igår snöade och blåste det i Västervik och trakten här omkring. En del bilar åkte i diket, och det ville ju inte vi så därför sov vi i lägenheten i stan. Och det var ju bekvämt och bra, och snabbt att komma till jobbet i morse.

Idag har det inte snöat alls och ikväll var vägen hem plogad och fin, även om det är ganska halt och hastigheten får anpassas därefter. Just nu är det -6 grader och stjärnklart.

Snön lyser upp i vintermörkret.

Jag ser nu att jag skulle nog ha förbättrat mina mobilbilder lite. Men allt kan inte alltid vara perfekt.

Nattfunderingar

Nu blåser det rejält runt husknutarna, nästan så att det dånar. Riktigt kallt har det blivit, med minusgrader som blir betydligt kallare i den nordliga vinden. Och jag som snart måste gå ut och ner i pannrummet i källaren för att stänga till luckan, så att vi behåller lite mer av värmen i systemet under natten.

När man har vedeldning som vi blir det ofta ojämn värme, ibland lite för varmt och ibland lite för kallt. Har vi varit i stan båda två en vinterdag kan det var neråt 15-16 grader när vi kommer hem. När vi sedan eldar för att få upp värmen kan det bli 25 grader varmt i vissa rum, om vi inte stänger av elementen.

Ibland är det för varmt på nätterna, och då är det svårt att sova. Fast vi har olika uppfattningar om vad som är för varmt, maken och jag. Vilket innebär att jag ibland tycker att det är alldeles för varmt och att maken ibland ligger och huttrar.

Det är inte bara för mycket värme som kan göra det svårt att sova på natten, min nattsömn har alltid varit dålig. Och värre blir det med åren. Jag har ibland svårt att somna på kvällen, och vaknar mitt i natten och kan inte somna om. Vissa dagar är jag så trött efter bristande sömn att det känns jobbigt att ta bilen till stan och jobba.  Orsaken till mina sömnproblem vet jag inte riktigt. Stress ligger säkert bakom till stor del, men inte bara det, tror jag.

Sigrid Undset

Det är i år 60 år sedan Sigrid Undset dog och mer än 80 år sedan hon fick Nobelpriset för ”Kristin Lavransdotter”, en bok som fortfarande har stora läsarskaror. Nu har  journalisten och författaren Sigrun Slapgard skrivit en heltäckande biografi om den norska världsberömda författaren. Boken heter ”Sigrid Undset – diktardrottningen”.

Det handlar om hela hennes liv, från födelse till död.

Sigrun Slapstad har skrivit en intressant, lättläst och läsvärd biografi om en märklig människa. Ibland blir det lite för tungt med lite för mycket fakta och för lite liv, framför allt i mitten av boken. Hennes barndom och ungdom fängslar mig mest, liksom den senare delen av hennes liv. När hon flyr till USA efter tyskarnas ockupation av Norge i maj 1940 hettar det till och jag vill inte sluta läsa.

Hon föddes 1882 och dog 67 år gammal 1949. 1912 gifte hon sig med konstnären Anders Castus Svarstad när hon var gravid med deras första barn. De hade träffats och börjat sitt förhållande tre år tidigare, när han fortfarande var gift med sin första fru. Då hade hon redan debuterat som författare och gjort succé. Äktenskapet varade i tolv år och de fick tre barn.

Sigrid Undset var en mycket speciell människa, och kan närmast beskrivas som en dubbelnatur. Hon var en barsk och allvarlig person men kunde samtidigt festa loss ordentligt med vänner och bekanta. Det blev ibland för många glas alkohol och hon rökte som den värsta borstbindare. Intima erotiska skildringar förekom rikligt i hennes romaner samtidigt som hon själv var strängt religiös. Hon skrev om sex som en stark drivkraft i människors liv men lade det själv på hyllan när hon fick barn, så vitt man vet. Hon kunde vara nedlåtande, avvisande, otillgänglig, rent av elak mot både sina närmaste och andra, men var samtidigt mycket givmild och omtänksam, och hade en utpräglad humor. Ofta var hon snällare mot andras barn än mot sina egna.

Det är spännande att läsa om henne men över 700 sidor blir nästan lite för mycket.

Nu letar jag bara efter mitt gamla exemplar av ”Kristin Lavransdotter”, som jag läste i slutet av tonåren och var mycket förtjust i.

Andra bloggar om: , , ,

En mammadag

Idag skulle min mamma fyllt år, 85 år. En ansenlig ålder, och som hon aldrig uppnådde eftersom hon dog ganska hastigt i augusti. Sådana här dagar kommer alltid att vara speciella numera, så blir det nog. Jag brukade ringa till henne på födelsedagen, för hon var inte mycket för att fira och jag har över 30 mil att åka. 75-årsdagen för tio år sedan var sista gången vi samlades på hennes födelsedag.

I stället pratade jag med pappa i telefon idag och han skulle gå till hennes grav med en blomma i eftermiddag.

Nu har det gått fyra månader, men bara drygt ett halvår sedan jag fick veta att hon var riktigt sjuk. Det blev ett snabbt förlopp, på bara några månader hade hon lämnat oss.  Naturligtvis finns tanken ibland på detta, när ens föräldrar kommer upp i den här åldern. Men det hjälper ju inte när det väl händer.

risen
Mamma, mina två äldre bröder och jag utanför torpet vi bodde i, januari eller februari 1955. Då hade hon nyss fyllt 30 år.

Så länge hon levde trodde jag aldrig att jag skulle fundera så mycket på henne, som jag gjort nu sedan hon gick bort. Så många gånger jag tänkt nu på allt jag ville frågat henne om, men aldrig gjorde. Hur var hennes liv innan jag fanns? Sin barndom har hon berättat mycket om, men varit ganska förtegen om ungdomstiden innan barnen kom. Några pusselbitar har jag fått nu av pappa, men mest från mina mostrar som blivit en viktig länk bakåt för mig.

Mamma var framför allt en trädgårdsmänniska som hushållade med allt. Hon kokade saft och mos och sylt, odlade och tog vara på frukt, grönsaker och bär. Blommorna prunkade i välskötta rabatter. Jag kommer aldrig att bli sådan.

saft

I matkällaren står nu mammas saft från förra året kvar. Jordgubbar och rabarber, hemodlat så klart.

morot

Morötterna är inkokta förra hösten.

kakburk

I den tredelade kakburken förvarade hon kakorna till söndagskaffet. Hunnestadbullar, bondkakor, chokladsnibbar, sandkakor, korintkakor…

Mammas kakrecept finns här och här och här.