En mammadag

Idag skulle min mamma fyllt år, 85 år. En ansenlig ålder, och som hon aldrig uppnådde eftersom hon dog ganska hastigt i augusti. Sådana här dagar kommer alltid att vara speciella numera, så blir det nog. Jag brukade ringa till henne på födelsedagen, för hon var inte mycket för att fira och jag har över 30 mil att åka. 75-årsdagen för tio år sedan var sista gången vi samlades på hennes födelsedag.

I stället pratade jag med pappa i telefon idag och han skulle gå till hennes grav med en blomma i eftermiddag.

Nu har det gått fyra månader, men bara drygt ett halvår sedan jag fick veta att hon var riktigt sjuk. Det blev ett snabbt förlopp, på bara några månader hade hon lämnat oss.  Naturligtvis finns tanken ibland på detta, när ens föräldrar kommer upp i den här åldern. Men det hjälper ju inte när det väl händer.

Mamma, mina två äldre bröder och jag utanför torpet vi bodde i, januari eller februari 1955. Då hade hon nyss fyllt 30 år.

Så länge hon levde trodde jag aldrig att jag skulle fundera så mycket på henne, som jag gjort nu sedan hon gick bort. Så många gånger jag tänkt nu på allt jag ville frågat henne om, men aldrig gjorde. Hur var hennes liv innan jag fanns? Sin barndom har hon berättat mycket om, men varit ganska förtegen om ungdomstiden innan barnen kom. Några pusselbitar har jag fått nu av pappa, men mest från mina mostrar som blivit en viktig länk bakåt för mig.

Mamma var framför allt en trädgårdsmänniska som hushållade med allt. Hon kokade saft och mos och sylt, odlade och tog vara på frukt, grönsaker och bär. Blommorna prunkade i välskötta rabatter. Jag kommer aldrig att bli sådan.

I matkällaren står nu mammas saft från förra året kvar. Jordgubbar och rabarber, hemodlat så klart.

Morötterna är inkokta förra hösten.

I den tredelade kakburken förvarade hon kakorna till söndagskaffet. Hunnestadbullar, bondkakor, chokladsnibbar, sandkakor, korintkakor…

Mammas kakrecept finns här och här och här.