Det är i år 60 år sedan Sigrid Undset dog och mer än 80 år sedan hon fick Nobelpriset för ”Kristin Lavransdotter”, en bok som fortfarande har stora läsarskaror. Nu har journalisten och författaren Sigrun Slapgard skrivit en heltäckande biografi om den norska världsberömda författaren. Boken heter ”Sigrid Undset – diktardrottningen”.
Det handlar om hela hennes liv, från födelse till död.
Sigrun Slapstad har skrivit en intressant, lättläst och läsvärd biografi om en märklig människa. Ibland blir det lite för tungt med lite för mycket fakta och för lite liv, framför allt i mitten av boken. Hennes barndom och ungdom fängslar mig mest, liksom den senare delen av hennes liv. När hon flyr till USA efter tyskarnas ockupation av Norge i maj 1940 hettar det till och jag vill inte sluta läsa.
Hon föddes 1882 och dog 67 år gammal 1949. 1912 gifte hon sig med konstnären Anders Castus Svarstad när hon var gravid med deras första barn. De hade träffats och börjat sitt förhållande tre år tidigare, när han fortfarande var gift med sin första fru. Då hade hon redan debuterat som författare och gjort succé. Äktenskapet varade i tolv år och de fick tre barn.
Sigrid Undset var en mycket speciell människa, och kan närmast beskrivas som en dubbelnatur. Hon var en barsk och allvarlig person men kunde samtidigt festa loss ordentligt med vänner och bekanta. Det blev ibland för många glas alkohol och hon rökte som den värsta borstbindare. Intima erotiska skildringar förekom rikligt i hennes romaner samtidigt som hon själv var strängt religiös. Hon skrev om sex som en stark drivkraft i människors liv men lade det själv på hyllan när hon fick barn, så vitt man vet. Hon kunde vara nedlåtande, avvisande, otillgänglig, rent av elak mot både sina närmaste och andra, men var samtidigt mycket givmild och omtänksam, och hade en utpräglad humor. Ofta var hon snällare mot andras barn än mot sina egna.
Det är spännande att läsa om henne men över 700 sidor blir nästan lite för mycket.
Nu letar jag bara efter mitt gamla exemplar av ”Kristin Lavransdotter”, som jag läste i slutet av tonåren och var mycket förtjust i.
Andra bloggar om: Sigrid Undset, Kristin Lavransdotter, litteratur, böcker
Kul! Har precis avslutat Kristin Lavransdotter”, den andra genomläsningen av boken! Precis som du, läste jag den första gången någon gång i tonåren. Det är alltid spännande att se, hur man upplever boken när man kommit i mogen ålder.
Helt klart, boken håller än! Jag är övertygad om att du kommer att hålla med mig.