Månad: januari 2010

Carin Gerhardsen har skrivit tre deckare, två är utgivna och en kommer i vår. Idag läste jag mittenboken ”Mamma, pappa, barn”. Den handlar om barn som är utsatta på olika sätt, både små och stora barn. Ett spädbarn hittas i en park, levande men bara knappt. Snart hittas mamman också. I en lägenhet går en liten flicka ensam och väntar på pappa som ska komma hem. En sextonårig tjej dödas på en Finlandsfärja. Scenen är Söder i Stockholm och utredare är Hammarbypolisen.

Den här deckaren får plus för en väl uppbyggd intrig och spänning, men minus för att den är lite rörig och lite väl osannolikt slut. Helt OK, och kanske är nästa bättre.

Andra bloggar om: Carin Gerhardsen, deckare

Nu har jag kommit in i lite deckarläsning. Det går periodvis.

Igår läste jag ut ”Somliga linor brister” av Varg Gyllander. Han är pressekreterare hos Rikskriminalpolisen och detta är hans debut. Boken kom ut tidigare i år. Hans detektiv är kriminalteknikern Ulf Holtz, som är parhäst med kollegan Pia Levin. Tre unga människor dödas och först verkar de inte ha något samband men snart visar det sig vara så. Alla de unga har någon koppling till graffitimålningar. Allt utspelar sig i Stockholm.

Jag tycker att den var sådär, förmodligen ganska OK för att vara en debut. Lite väl skruvad upplösning, som inte känns tillräckligt sannolik för att övertyga mig helt. Däremot slutar den med en knorr, som jag uppfattar det.

Intrigen är ganska väl uppbyggd, och vi får lite finurliga ledtrådar här och var, och någon gång blir man överraskad. Språkligt håller han en godkänd stil, men jag har lite svårt att komma huvudpersonen Ulf Holtz in på livet. Förmodligen planerar författaren fler deckare om den här kriminalteknikern, så det löser sig nog.

Andra bloggar om: Varg Gyllander, deckare

I helgen har jag läst ut två böcker, en ny roman av Janet Frame och en deckare från i våras av Veronica von Schenk.

Janet Frame kommer från Nya Zeeland och hade stor framgång på 90-talet med sin tredelade självbiografi ”En ängel vid mitt bord”. Den nya romanen heter ”Mot ännu en sommar” och är utgiven postumt. Hon gick bort 2004, 80 år gammal. Anledningen till att den ges ut först efter hennes död är att hon ansåg den vara alltför personlig så länge hon levde.

Det är en i grunden enkel intrig. Författarens alter ego Grace Cleave åker på besök hos bekanta i norra England över en helg. Hon har tvekat länge till resan, hon är en person som inte känner sig hemma med andra, hon anser inte att hon har det vi idag kallar social kompetens, och vill hellre sitta hemma vid skrivmaskinen i sin källarlägenhet i London.

I boken tillbringar vi de här tre dygnen någon gång under tidigt 60-tal med Grace på besök hos familjen, varvat med tillbakablickar i hennes eget liv. Hon får impulser att tänka tillbaka på sin barndom, den brokiga uppväxt hon haft i en stor men ganska fattig familj som flyttade ofta. Det är knivskarpa iakttagelser av omvärlden, såväl då som nu. Små sprickor i den familjeidyll som värdparet vill visa, likaväl som i Graces egen uppväxt. Detta är en kanske främst sorglig berättelse om en människa som inte riktigt passar in i det samhälle hon lever och i de förväntningar som ställs på henne, men som ändå inte är beklagansvärd. Ytterst välskrivet, litterärt och gripande på en alldeles egen flyhänt prosa.

Det är ett recensionsexemplar jag läst, boken kommer ut i Sverige på fredag.

Veronica von Schenks deckare ”Kretsen” kom ut förra året. Hon har skrivit en till tidigare, men den har jag inte läst. Den här handlar om en serie mord i Stockholm. Det första offret är en IT-tekniker på en bank och ganska snart får vi veta att det har samband med an hackerattack mot banken. Detektiven i hennes deckare är Althea Molin som är psykolog och gärningsmannaprofilerare (dagens längsta ord, tror jag).

Den är OK som deckare, ganska spännande och med lite överraskningar, men inte den bästa jag läst. Lite pladdrig emellanåt och lite forcerad, men det kan jag ha fördragsamhet med.

Andra bloggar om: Janet Frame, Veronica von Schenk, deckare, roman