februari 2010 – Sida 2 – Tankarnas hotell

Tidningsframtid

Idag skriver Tomas Brunegård, ordförande i Tidningsutgivarna och vd för tidningskoncernen Stampen, på DN Debatt om tidningskrisen och tidningarnas framtid. Det han skriver är inte egentligen något nytt, utan sådant som diskuteras i tidningsbranschen sedan en tid. Dvs frågan om hur man ska kunna behålla kvalitetsjournalistik och få läsarna att betala för det när det förväntas vara gratis på nätet.

Det som är oroande i det han skriver är kravet på att Journalistförbundet ska skriva nytt upphovsrättsavtal där vi reportrar och fotografer släpper ifrån oss vår ideella upphovsrätt ännu mer än vad vi redan gjort. Det är inte många år sedan vi gav efter för kraven, och har nu lokala upphovsrättsavtal som medger att, i vårt fall, våra texter och bilder används inom koncernen och inte bara i vår egen tidning. Nu är kraven mer långtgående. Samtidigt har ju tidningsägarna sällat sig till upphovsrättskramarna som vill ha bort piratkopieringen.

Ibland undrar jag om jag har något jobb kvar om tio år, hur mediebilden ser ut då. Om tidningarna lyckas få ekonomi på webben.

Att döma av kommentarerna till den artikeln har tidningarna knappast någon framtid.

Praktiskt bistånd

Min mamma, som dog i augusti, var en människa som ägnade sig åt praktiskt biståndsarbete. Hon hade fadderbarn, lämnade pengar till hjälporganisationer och skickade kläder på insamlingar. Någon gång på 80-talet började hon sy barnkläder och skickade iväg till barnhem på olika håll i världen, ofta med Erikshjälpen tror jag.

Min brorsdotter Victoria är lärare på en skola utanför Falkenberg och har i sitt arbete där engagerat sig i ett biståndsprojekt där man hjälper en skola utanför Kampala i Uganda. Hon är hängiven projektet och har besökt skolan ett par gånger. Hon administrerar ekonomisk hjälp till skolans uppbyggnad. Läs mer i en artikel i Hallands Nyheter.

Det sista året innan mamma blev sjuk, så länge hon orkade, fortsatte hon att sy barnkläder. Nu har Victoria och hennes föräldrar varit på skolan och lämnat över mammas kläder.

Idag skickade hon mig den här bilden, efter hemkomsten.

Jag blir imponerad hennes engagemang i de här barnen så långt borta, men i stort behov av hjälp.

AndrÃ© Brinks memoarer

Den sydafrikanske författaren AndrÃ© Brink har nu skrivit sina memoarer, ”Skiljevägar” (Forum förlag i januari).
Han är afrikaan, det vill säga boerättling. Han föddes 1935, son till en domare. Som barn blev han starkt präglad av tron på den vita rasens överhöghet men kom i ungdomen i kontakt med antiapartheidrörelsen och blev själv apartheidmotståndare.

Under några år på 1900-talet bodde han utomlands, främst i Frankrike, men återvände hem trots det svåra tillståndet i landet. Han älskar sitt land och ville arbeta inifrån, inte fly därifrån. Vid tiden för Sharpvillemassakern är han i Paris, och blir lamslagen av de ohyggliga nyheterna från hemlandet. Han skriver om hur insikten drabbar honom: ”Mördarna var mitt folk, den regim som inte bara hade gjort massakern möjlig, utan aktivt och entusiastiskt hade orkestrerat den…”

De flesta biografier och memoarer följer en tidslinje. Men det gör inte denna. Han börjar visserligen med barndomen men hoppar en hel del fram och tillbaka. Boken har ett tematiskt upplägg, som gör den mer intressant, tycker jag.
Det gör att plötsligt är han gift och har fått barn när han skriver om något annat, utan att han tidigare berättat detta. Och ibland är vi på 2000-talet, ibland på 1960-talet.

Han blandar ganska privata skildringar av alla sina kvinnoaffärer med politisk analys och skrämmande berättelser om förhållanden och händelser i det apartheidstyrda Sydafrika. Sedan hans första roman kommit ut 1974, där han tydligt vänder sig mot apartheid, sattes han under övervakning och utsattes för trakasserier av säkerhetspolisen under ett par decennier. Hans böcker blev bannlysta. Vid något tillfälle var han en hårsmån ifrån att hamna i fängelse.
Han drar paralleller mellan apartheidsystemet och nazismen.
AndrÃ© Brink avslutar sin bok med att skriva om dagens svårigheter, om misstankar om korruption och maktmissbruk i Sydafrikas nuvarande ledning, och sin besvikelse och oro.

AndrÃ© Brink har skrivit en rad oförglömliga romaner som starkt bidragit till min bild av det sydafrikanska samhället under apartheidtiden. Nu berättar han om verkligheten bakom allt detta, till och med om vilka personer och händelser som är förebilder i hans egna romaner. Efter att ha läst flera av hans böcker ger memoarerna en djupare bild av det han skildrar i romanerna.

Snart är det vår

Min orkidÃ© är så vacker nu. Vi fick den som inflyttningspresent för ett år sedan. Då hade den fyra blommor på två stänglar. Nu har den nio blommor på fyra stänglar. Trots att jag skött den dåligt. Det kanske är det man ska göra?

När de första blommorna föll av i somras trodde jag att den inte skulle ta sig utan vissna och dö. Men den överlevde och kom tillbaka. Jag har fått rådet att vattna den varannan vecka rejält, t ex ställa ner den i en hink med vatten en kvart, men däremellan låta den torka ut. Så gjorde jag ett tag under hösten, men glömde sedan bort det. Och det gjorde susen. Dessutom står den ganska kallt. Den står i ett fönster i hallen och ibland blir det ner mot 14-15 grader där.

Nu ska jag försöka hålla liv i den. Kanske är det orkidÃ©er jag ska ha. Vanliga krukväxter trivs inte hos mig. Jag pratar inte med dem och glömmer vattna dem.

Vi har ett snötäcke nu som nog är på mer än en halvmeter. Det är svårt att tänka sig att vi ska kunna sätta potatis ungefär mitt i det här snötäcket om bara tre månader. Men då är det den 6 maj, och normalt sett dags att sätta potatisen.

I år hade jag tänkt att sätta potatis tidigt, men det får vi väl se hur det blir med det. Om nu snön är borta då…

Snön är förstås vacker där den ligger, men kan också vara lite hotfull. När det blir mildare, som idag och tidigare i veckan, rasar den bit för bit ner från taket. Precis ovanför vår källaringång har en stort snösjok glidit ner och ligger som om det precis är på väg att rasa ner. Så det känns lite nervöst varje gång vi går ner till pannrummet. Det är nog en hel del is i snön så det vore nog inte så kul att få den i skallen.