Ännu mera vår

Jag tror att jag blivit en vårfreak. Det är så himla härligt med våren. Snön smälter, fåglarna sjunger och vårfloden brusar.

Vårflod

Klicka på bilden så kommer du till en liten videosnutt och kan höra och se hur vårfloden brusar i diket. Den visas i QuickTimeformat.

Igår var det lite mer sol och någon grad varmare än idag, men det har varit skönt idag också. Då kan jag inte sitta inne, jag måste ut. Igår högg jag ved i några timmar, som jag brukar på lördagarna. Sedan gick vi en sväng och kollade in våren. I sluttningen nere vid den gamla landsvägen såg jag den här artefakten:

artefakt

Den har legat länge, säkert i många år. Mossan har växt in över metallen. Jag antar att det är en navkapsel. I det här skicket är den till och med vacker.

Vintern har gått hårt åt våra presenningar på vedskjulen så vi bytte en igår. Det är ett bök att hålla på med de här stora presenningarna. Därför har vi köpt en ganska tunn variant, och just därför håller den ju inte så bra. Men det känns besvärligt att få upp en tung presenning ända upp i takhöjd. Vi har ståhöjd inne i vedskjulen.

Jag har röjt upp lite kring och i vedskjulen idag. De är nästan tomma nu, eftersom det mesta av veden vi köpte i höstas nu är uppeldad. 2-3 kubik pannved har vi kvar, plus en hel del fin björkved till kakelugnarna.

Även om våren är härlig så för den också med sig en del bekymmer. Gräsmattan där vi bor har ju varit täckt av ett mer än halvmetertjock snötäcke hela vintern. Nu har det mesta av snön smält och gräsmattan är i en liten svacka så nu är den som en sjö. Eller snarare en massa vattenpölar.

vattensjuk gräsmatta

Här hade jag min potatis förra året. Men det känns inte som om det skulle gå att sätta potatis här om en månad.

Vi kan, vi vill, vi törs

Vid en föreläsning i Västervik idag sa Joakim Jardenberg att det är kvinnor 55+ som ökar allra mest på Facebook nu. Förmodligen är det väl så på nätet över huvud taget. Vi är en stark och stor grupp, och vi gör som vi själva vill.

Facebook har väl nästan blivit synonymt för närvaro på nätet numera, med 3,5 miljoner användare i Sverige idag? Att den här gruppen ökar på nätet är väl bara naturligt, eftersom den till stor del fylls på underifrån med sådana som jag, som använt nätet i åratal. Vem har ett jobb idag där man inte alls behöver använda en dator och nätet? Säkert finns det en del men den gruppen minskar nog hela tiden.

Det han annars talade om var sociala medier. Vad är det? Hur ska vi använda det? Föreläsningen vände sig till företagare som uppmanas att använda sociala medier i sin marknadsföring. Det var riktigt intressant, och jag fick en del ny kunskap som jag ska dra nytta av.

Andra bloggar om:

Vårdagjämning

Idag när det är vårdagjämning är dagen och natten nästan precis lika långa. Man skulle ju kunna tro att våren borde vara här då, och det kanske den är. Enligt SMHI:s definition av vår ska det ha varit plusgrader sju dagar i sträck som dygnsmedeltemperatur för att kallas vår. Kanske har vi haft det nu, jag har inte den kollen.

Idag har vi haft minst 10,4 plusgrader för det såg jag på termometern i skuggan på norrsidan vid lunchtid. Det känns ju i luften och vindarna är ljumma. Enligt SMHI hade Gladhammar någon mil härifrån +10,3 idag, vilket blev näst varmast i Götaland.

vårdagjämningstvätt

Eftersom det varit så pass varmt idag och att det blåste så hängde jag ut lakanstvätten även om solen gömde sig bakom molnen på förmiddagen. Lakanen luktar vår nu.

vårdagsjämningsmoln

Sent i eftermiddag kom solen fram. Men då hade det svalnat betydligt och det var en sådan där klar och kylig, men inte kall, vårkväll som det kan vara i mars. Man känner att man lever.

vårdagsjämningstulpan

I rabatten har tulpanerna jag grävde ner i höstas kommit upp där snön har smält. Eller är det kanske påskliljorna? Jag blandade olika lökar, tulpaner, påskliljor och pingstliljor, i en brokig samling.  De ska blomma hela våren har jag tänkt.

vårdagsjämningsvintergäck

Hos grannen blommar vintergäcken idag.

Det är fint att vara människa nu.

Torgny Lindgren

Två bra citat från Torgny Lindgrens bok Norrlands Akvavit:

”Det fanns inga märkvärdigheter och sensationer på den tiden, sa han. Nu har vi ju televisionen.”

”En ensam kvinna kunde inte klara sig utan motorsågen, sa hon.”

Det är den första bok jag läst av honom, skam till sägandes, men det blir alla gånger fler.  Den här handlar om väckelsepredikanten Olof Helmersson som förkunnade och frälste själar i Västerbottens inland på 50-talet. Nu är det 2007 och han har tappat gudstron sedan länge och återvänder därför för att förkunna den nya sanningen.

Boken är dråplig, finstämd, mycket speciell och har egentligen allt man kan kräva av en bra berättelse: intressanta karaktärer, kärlek, hat, svek och konflikter, en miljö som spelar stor roll.

Andra bloggar om:

Förkylningsläsning

Sedan i torsdags har jag varit förkyld. Ont i halsen, snuva, värk i kroppen, men mest hosta. Nu är jag trött på det och vill bli frisk.

Det är inte mycket att göra när man är sjuk mer än att läsa och surfa i soffan. Och så löser jag sudoko. Jag har en bok med sudoko i sju olika nivåer. Där ligger jag i mitten nu.

En bok har jag läst ut idag, ”Netherland” av Joseph O’Neill (den finns på svenska och heter Nederland). Jag gillar den väldigt mycket. En fin berättelse, som säger något om livet.

Den handlar om holländaren Hans van der Broek som är gift med engelska Rachel. De bor i New York 2001, i närheten av World Trade Centre,  och har en liten son på ett par år. Efter attacken kan de inte bo kvar utan flyttar till ett lägenhetshotell. Rachel blir alltmer orolig och skrämd och tar till slut med sig sonen och åker hem till England igen. Deras äktenskap är på upphällningen.

När Hans är kvar ensam börjar han spela cricket och träffar en annan hängiven cricketfantast som heter Chuck. Redan i början av boken får vi veta att Chuck hittas mördad i en flod i New York 2006. Då är Hans tillbaka i England och han och Rachel är ett par igen. Det är historien där emellan som Joseph O’Neill berättar.  Om hur allting blev, och varför.

Det är en samtidsskildring av vårt nutida samhälle, efter attacken och hur det påverkar vanliga människors liv. En mycket läsvärd bok.

Andra bloggar om:

Två böcker

Det skrivs och ges ut massor med böcker som inte når den allmänna bokmarknaden utan är begränsad till en lokal marknad eller en annan nisch, t ex en bransch. På senare tid har jag läst två sådana:

Den till höger har min moster Signe skrivit. Den handlar om bankens historia i Okome. Det är hon som var banken i Okome, skulle man kunna säga. Hon arbetade där i 40 år, från 1953 till 1993. Det var Signes bank, sa kunderna. Min morfar var med i jordbrukskassan från de första åren på 30-talet. Min kusin Jan blev bankens sista kund vid nedläggningen 2006. Så det handlar en hel del om min släkts historia. Den var mycket intressant för mig att läsa, inte minst för att jag varit så mycket i Okome under min barndom och hos min moster Signe och hennes familj. Det är en hel del av det hon skriver om som jag minns, när jag läser. Minnen kommer tillbaka. Signe är en flyhänt skribent och kan berätta. Det vet jag också från annat hon skrivit.

Den andra boken är skriven av Per Göransson i Falkenberg som grundade företaget Pelly som tillverkar trådkorgar, t ex som garderobsinredning. Han startade det 1939 i källaren i huset där han bodde. Jag tror att han var i slutet av tonåren då. Eftersom vi kände honom och hans familj när jag var barn kommer jag ihåg honom, och bland annat hans dotter Ylvas studentexamen.

För mig finns det detaljer i båda de här böckerna som bättrar på mina egna minnen från min barndom. Mest i min mosters bok förstås.

Sådana här böcker kan vara av intresse för andra också, både för dem som släktforskar och kanske hittar uppgifter som kompletterar det man redan vet. Men också för att de ger  pusselbitar till vår nutidshistoria. Moster Signes bok ger en inblick i landsbygdsliv under halva 1900-talet. Per Göranssons bok ger en nischad men intressant bild av svensk industrihistoria.

Ett år på landet

Idag är det precis ett år sedan vi flyttade till landet, dvs när vi började bo här. Själva flytten pågick en månad ungefär.

Det här året har förstås inneburit en stor förändring i våra liv. Det mest påtagliga är att leva med naturen in på knuten, flera mils resor till jobbet varje dag, och vedeldningen som innebär vedhuggning och vedstapling i stort sett varje helg. Den här stränga vintern har varit krävande, eftersom så mycket tid och ork gått åt till att få in tillräckligt med ved i pannrummet, och så körandet på tvättbrädevägar mil efter mil varenda dag.

Ändå är det fantastiskt att få bo så här. Skogen, havet, lagom avskildhet och trevliga grannar.

utsikt

Vi flyttade från stan till den här utsikten. Det är havet där borta där diket tar slut. Fotot tog jag dagen efter inflyttningen. Idag är det ju betydligt mycket mer snö kvar.

bokskog

Det jag uppskattar mest är den vilda naturen. I närheten finns till exempel en bokskog som är ett litet naturreservat. Den måste ses i maj, när ljuset silas mellan de vårgröna bladen.

ved

Jag ogillar inte vedhanteringen, tvärtom. Det är en trivsam syssla, även om det inte alltid känts så just i kallaste vintern. Fast att hugga ved gillar jag verkligen, det känns bra. Man känner att man gör något praktiskt, och det blir till nytta.

Våra första två vedskjul byggde vi i påskas, och fyllde med 15 kubik ved. Nu är den sedan länge slut och vi har fått bygga ett vedskjul till för att härbärgera vinterns ved. Idag tittade vi på de här två första skjulen och kunde konstatera att det ena ska vi nog bygga om lite, och eventuellt bättra på båda två. När snön är borta och det går att komma åt igen.

Första gången vi tittade på den här bostaden var mellan jul och nyår 2008. När vi väl bestämt oss sa vi till varandra att vi ger det ett år så får vi se om det fortfarande känns bra, och inte blir för jobbigt med resorna. Och det känns fortfarande bra, och är inte alltför jobbigt med resorna.