I den här artikeln rekommenderar TT:s vinexpert Sune Liljevall ett antal rättvisemärkta vin på Systembolaget. Nu vill jag slå ett slag för det ena av de vita vinerna som heter Douglas Green och kommer från Sydafrika. Mycket gott. Vi har köpt det några gånger men att det är rättvisemärkt hade jag inte uppmärksammat. Så mycket bättre.
Andra bloggar om: vin
Fem hallonplantor har jag köpt idag. Jag har aldrig planterat hallon i någon trädgård förut men jag blev väldigt sugen på att göra det, framför allt att få hallon på sommaren. En gammal hallonhäck hade vi där vi bodde när barnen var små, och de hallonen var jättegoda.
Det blev tre plantor av en sort som heter Preussen och som är sommarhallon (till vänster). De andra två plantorna är så kallade frosthallon, det vill säga att de får bär på hösten ända fram till frosten kommer. Den sorten heter Autumn Bliss. Hösthallonen kan ge skörd redan i år.
Jag köpte också fyra små jordgubbsplantor för att komplettera i jordgubbslandet.
Nu känns det i ryggen att jag grävt hela potatislandet idag. Men förhoppningsvis känns det inte alls i morgon. Och det måste ju göras om det ska bli någon potatis i år.
I veckan köpte jag den första sättpotatisen. Nu ligger den här hemma och gror. Det är två sorter, Swift och Rocket. Båda är nya för mig. Swift är en mycket tidig sort, så kanske får vi potatis till midsommar i år. Bara jag får den i jorden i tid.
Groddarna har växt ut bra på bara några dagar. Rocket till vänster, Swift till höger.
Efter den vanliga vedhuggningen igår fick jag inspiration att spika ihop ett enkelt planteringsbord av lastpallar. Två lika stora halvpallar som sidoben, ett par brädbitar för stabilisering och bordsskiva av en kvartspall utan klossar. Lätt som en plätt, och lagom arbetshöjd. Fast någon gång ska jag nog göra mig ett mer ståndsmässigt planteringsbord. Jag har ju gått snickarkurs en gång, för 16 år sedan.
I natt kan det komma snö säger väderprognosen. Men kommer snön lär den snart smälta så jag tror på vår i alla fall. Därför köpte jag sättpotatis idag och har lagt den på groning ikväll. Det blev två tidiga sorter: Swift och Rocket. Jag kan inte minnas att jag haft någon av dem förut, men jag antar att de är lika bra som några andra.
Förra året blev det ju en fantastiskt fin potatisskörd, men hur det blir i år återstår att se. I år är jag i alla fall lite tidigare ut, annars brukar jag köpa sättpotatisen kring första maj och sätta den någon gång kring 20 maj. Nu när jag har potatisen hemma är det lättare att se till att få ner den i jorden lite tidigare, kanske redan i början av maj.
En sen sort ska jag också ha, men den har jag inte köpt än.
De här blommorna finns inte längre. I lördags satte jag fem penséeplantor i rabatten och fem i krukor. I morse såg jag att något djur varit här och ätit upp alla blommorna i rabatten, troligen rådjur. Eller kanske en skogshare? Jag hoppas att det kommer nya knoppar och att jag får behålla dem. Det konstiga är att blommorna på plantorna i krukor är kvar allihop, trots att några av dem står alldeles intill.
Den här blomman såg jag vid en sten på baksidan av huset här om dagen. Är det en förvildad vit hyacint? Eller vad är det?
Mats Ottosson skriver i STF:s tidning Turist om eremitdrömmar. Det handlar om tillfälliga eremitupplevelser, som t ex att ta tältet och ge sig ut på en öde ö eller långt in skogen. Bort från människor och bort från samhället med mobiler, datorer, trafik och stress. Visst drömmer väl de flesta av oss om detta ibland?
Han kommer fram till att det nog handlar om drömmen om ostyckad tid. Dvs tid att få hålla på med vad man nu vill utan att bli avbruten. Även om det bara är att göra ingenting. Jag läser med intresse hans reflektioner kring detta och känner igen den här längtan. Nästan varje dag tänker jag på hur det skulle vara att vara ledig en längre tid utan några planer, utan måsten och plikter. Bara kunna gå här hemma och skrota i min egen takt.
Det är så det ibland kan vara på helgerna, och det är verkligen vilsamt. Visst, veden måste huggas och köras in i pannrummet, tvätten ska tvättas och hängas och maten ska lagas. Men jag behöver inte titta på klockan i alla fall. En stressfaktor mindre. På jobbet styrs livet av klockan. Och så blir det ju när man är en kugge i ett system.
Leva som eremit skulle jag nog inte klara i längden, men en kortare tid. Någon vecka kanske.
I år har jag fastnat för biografier. Den senaste är ”Fosterland” av Dilsa Demirbag-Sten, svensk författare och journalist och storasyster till artisten Dilba. Jag gillar boken. Den ger en bild av kluvenheten i att leva i två kulturer. Och hon skriver bra, hon har en driven berättarstil, är rakt på sak och mycket utlämnande om sin familj.
Dilsa Demirbag-Sten kom till Sverige som sexåring 1976, tillsammans med sin mamma och tre syskon. Pappan var redan här, som politisk flykting. Hemma i Turkiet lämnade de en stor familj, inte minst Dilsas älskade mormor.
En bok som bör läsas. Utgiven den 6 april i år.
Andra bloggar om: Dilsa Demirbag-Sten
Idag såg jag vårens första tussilago. De växte i kanten av vägen till Strandbo.
I Strandbo är det vackert.
En ny liten göl verkar ha bildats i skogen. Här var det en grop där vi plockade blåbär och lingon i somras. Kanske är det tjäle i jorden som täpper till flödet, så att det inte runnit bort.
Kerstin Thorvall är död. Hon blev 84 år och var därmed en gammal kvinna, samtidigt som hon var en evigt trotsig tonåring. Med sina tonårsböcker på 50- och 60-talet och senare vuxenböckerna blev hon en följeslagare för mig. En som förstod och som uttryckte det vi oförlösta kände och tänkte. Och så gjorde hon det mest förbjudna: skrev om kvinnors sexualitet. Tack, Kerstin! Tack för att du fanns, och alltid finns.
Andra bloggar om: Kerstin Thorvall
Här låg vedhögen:
Bilden är tagen ikväll strax före klockan sju. All ved är under tak. Förmodligen hade jag fått in mer än jag trodde igår, annars skulle det inte gått så snabbt idag. Jag hade räknat med att ta helgen också till detta.
Maken kom och hjälpte mig på slutet, men ungefär 14,5 kubik har jag langat in själv. På slutet sopade han upp sågspån, flis och bark som blir under vedhögen. Småbitar och flis tar vi hand om och använder som tändved. Det är det som ligger i kartongerna. De ska jag ställa i ett bakre skjul sedan, så får de stå och torka. Det och lite annat ska jag göra på lördag. Nu måste jag vila ryggen lite i morgon, på jobbet.
Det vedskjulet som syns rakt fram är ett av tre skjul. Varje rymmer ungefär 8 kubik. Vi har ungefär tre kubik kvar av gammal torr ved, det är det som ligger till höger i skjulet. Det räcker nog till slutet av maj, eller början av juni, beroende på hur vädret blir.
Nu har vi gott om ved som ska ligga och torka under sommaren.
Andra bloggar om: ved
I morse var det så här mycket ved på marken:
Nu är det så här mycket ved kvar:
Jag har varit kompledig idag för att ta hand om veden, och är det i morgon också. Idag har jag nog fått in cirka tre kubik till. Så håller bara ryggen kanske det mesta är under tak på söndag kväll.
Det har varit en ljuvlig dag med fåglalåt och solsken och ljumma vårvindar.