Mats Ottosson skriver i STF:s tidning Turist om eremitdrömmar. Det handlar om tillfälliga eremitupplevelser, som t ex att ta tältet och ge sig ut på en öde ö eller långt in skogen. Bort från människor och bort från samhället med mobiler, datorer, trafik och stress. Visst drömmer väl de flesta av oss om detta ibland?
Han kommer fram till att det nog handlar om drömmen om ostyckad tid. Dvs tid att få hålla på med vad man nu vill utan att bli avbruten. Även om det bara är att göra ingenting. Jag läser med intresse hans reflektioner kring detta och känner igen den här längtan. Nästan varje dag tänker jag på hur det skulle vara att vara ledig en längre tid utan några planer, utan måsten och plikter. Bara kunna gå här hemma och skrota i min egen takt.
Det är så det ibland kan vara på helgerna, och det är verkligen vilsamt. Visst, veden måste huggas och köras in i pannrummet, tvätten ska tvättas och hängas och maten ska lagas. Men jag behöver inte titta på klockan i alla fall. En stressfaktor mindre. På jobbet styrs livet av klockan. Och så blir det ju när man är en kugge i ett system.
Leva som eremit skulle jag nog inte klara i längden, men en kortare tid. Någon vecka kanske.