I den skolan gick jag mina första två år. Då hette det småskola och sedan började man i folkskolan. Men när det var dags för mig att byta kom den nya grundskolan och min årskull var den första. Då var det slut för lilla Trustorps skola med bara ett klassrum. Det var en B-skola, vilket innebär att två årskurser gick i samma klass.
Bilden finns i boken ”En bok om Ljungby”, en hembygdsbok om Ljungby socken utgiven i början av 1970-talet.
Jag kände igen mig direkt. I andra klass satt jag till vänster på bilden, längst fram. Kakelugnen kommer jag inte ihåg, kanske var den utbytt mot en modernare kamin på 60-talet. Till höger var fönstren ut mot vägen.
Vi var tre elever i andra klass: Else-Britt, Kitty och jag. I första klass då var de åtta och av dem minns jag inte alla namnen.
Idag ser Trustorps gamla skola ut så här:
Redan när skolan las ner blev det bostadshus, och har sedan dess byggts till, tror jag. När huset var skola var det mer fyrkantigt, som jag minns det. Bakom huset låg en utedasslänga, med flick- och pojktoalett. Skolsalen var till höger om ingången och till vänster låg en ganska stor korridor där vi också satt och åt skollunch.
När vi var hemma hos pappa nu några dagar körde jag bort till skolan för att se hur det ser ut nu, och för att visa maken var jag gått i skola. Tänk vad mycket minnen det väcker. Jag undrar vart vår fröken Elisabeth Petersson tog vägen. Hon var så ung, kanske 26-27 år, och mycket stilig. Hon bodde med sin man i skolhuset.
Skolan ligger i ena änden av Ljungby socken, ungefär vid den röda pricken. Vi bodde i byn, vid den gröna pricken, och jag fick åka skolskjuts. Kartan kommer från samma bok som det gamla fotot.
Det är Alrik Larsson som skrivit boken. Jag gillar hans anslag när han vill berätta om sin, och min, hembygd:
”Ljungby kan liknas vid en prick i världen…”. Där växte jag upp.
Min mamma bodde där i nästan 40 år, men nu vilar hon på Skogskyrkogården i Falkenberg.
Det regnade på mammas grav, och på blommorna från hennes trädgård som vi tagit med oss. Hennes älskade blommor. De var hennes stolthet. Nu sköter pappa om dem.
I huset söker jag spåren efter mamma. I källaren står hennes träskor där hon lämnade dem. Hon är borta men är ändå kvar.