Just nu har jag snöat in på mikrohistoria och har hållit på med släktforskningskursen hela dagen. Det går som regel bra att söka i kyrkoarkiven men ibland är det svårt.
Så här kan det se ut:
Det är prästen i Vittaryd i Småland som kring förrförra sekelskiftet, för omkring 200 år sedan, kladdat rejält i husförhörslängden. Med följd att jag har väldigt svårt att läsa de uppgifter jag vill ha tag på.
Sådant här har nog alla släktforskare stött på. Men har prästen skrivit så här fint, då blir man glad:
Detta är skrivet av prästen i Hallens församling i Jämtland i slutet av 1800-talet.
Man kan just undra hur många av prästerna som tullat på nattvardsvinet…
Många tror tyvärr att det ju äldre böckerna är desto svårare är det att läsa, men så är ju inte alltid fallet. Det finns totalt oläsliga böcker från 1900-talet och det finns prydliga lättlästa böcker från 1700-talet.
Det allra värsta är ändå i mitt tycke att försöka läsa böcker som blivit utsatta för vattenskador eller brand. Då kan det bli näst intill omöjligt att tyda texterna.