Månad: november 2010

Fick trevligt besök på sjukbädden idag av min arbetskamrater Kaka och Marie. Det var verkligen roligt, det piggar upp. Tack för blommor och choklad!

I måndags kväll bröt jag benet. Operation i tisdags förmiddag och sedan fick jag komma hem i onsdags kväll. Nu försöker jag anpassa mig till min nya situation, vilket inte är helt lätt.

Själva brottet gick till så här:

När jag kom hem från jobbet på kvällen gick jag in till nyinflyttade grannen i samma hus. Från hennes trappa går det en grusgång ner till gårdsplanen och intill finns en liten gräsmatta som sträcker sig fram till vår trappa. När vi sagt hejdå och hon stängt dörren skulle jag ta klivet upp på gräsmattan för att gå hem till oss, men måste ha trampat snett på själva kanten.

Gräsmattan slutar i en ganska hård kant mot grusgången. Jag kände hur foten vek sig och när jag försökte ta stöd med andra foten så bara gled den iväg i gruset. Det är ett tjockt lager småsten på gången.

Det gjorde inte ont först men foten kändes lös. Min första tanke var att något gått snett och att så här kan jag inte ha det, jag visst att jag skulle köra bil en längre sträcka på fredag. Så jag försökte sätta tillbaka foten i läge igen och göra det ogjort. Jag hoppades att det bara var en stukning, så jag provade att ta ett steg upp på gräset för att gå hem. Men det gick inte alls, det var som att jag inte hade någon fot alls, så jag stöp i gräset. På något sätt så insåg jag att det snart skulle det komma att göra riktigt ont och att jag måste ta mig hem först och få hjälp. Så jag kröp över gräset, hasade upp på vår trappa, fick upp dörren och ropade på maken.

När han förstod hur det var fatt sa han åt mig att ligga med foten högt. Jag kunde inte ta mig in utan låg kvar på verandan, och fick en filt under mig. Foten och benet höll jag krampaktigt fast i tills ambulansen kom, jag kunde inte byta läge på greppet en millimeter för då blev smärtan förskräcklig. Under huden kände jag brottytan på benet. Det var en förfärlig halvtimme innan ambulansen kom. Det var väl då chocken kom. Tack vare makens lugn och fattning gick allt bra.

Vilken fantastisk hjälp jag fick av ambulanssjukvårdarna. De sövde mig, stadgade upp benet med något uppblåsbart förband (har maken berättat) körde mig till akuten och där fick jag ett tillfälligt gips inför operationen nästa morgon.

Ortopeden berättade att högerbenet var av på två ställen, både på insidan och utsidan av benet, precis vid fotleden ovanför anklarna. Men operationen gick bra och jag har nu fått en metallplatta som håller ihop foten med benet på insidan plus märlor, skruv och nitar.

Benet är nu väl paketerat i gips. Inför hemfärden i onsdags eftermiddag satte man på en sula på gipset, som jag sedan kunde ta bort när jag kom hem.

Det här gipset ska jag ha till den 22 november då jag ska på återbesök och ta bort stygnen. Sedan får jag ett lite lättare gips och kan då få börja stödja lite på foten, och sedan öka belastningen under en månad. Nu är jag sjukskriven till den 31 december.