Det går framåt, om än sakta. Nu känner jag mig inte fullt lika vinglig när jag ska stå och balansera på ett ben. Nu kan jag t o m stödja lite på det brutna benet.
Det innebär att jag klarar mig själv mer och mer, och behöver hjälp med allt mindre av det praktiska. Även om det bara är småsaker så känns det bra, ett litet bevis på att det går åt rätt håll. Idag märkte jag t ex vid duschningen att jag nu kunde stå utan att känna det som att jag tappar balansen och flytta trädgårdsstolen från badrumsgolvet och in i duschen. Men dra för duschdraperiet klarar jag inte, det är för vingligt att stå på ett ben och sträcka mig upp mot taket. Så det fick jag ropa på maken för att få hjälp med. Och stolen måste jag ha i duschen så länge jag har gips, jag kan inte stå upp så länge som krävs, inte än. Men sedan, när gipset är borta.
Bara 18 dagar kvar nu.
Det gäller att underlätta lite hemma för att lösa de praktiska problemen. Vi har möblerat om i hallen så att jag nu har en egen plats där med karmstol, liten bokhylla för böcker och tidningar mm, en stol med kudde att lägga upp benet på, och en liten kommod som avställningsyta. Effektivt och bra. Intill kommoden står en stol för maken, så att vi kan fika ihop här.
I början höll jag till i soffan hela dagarna. Ganska bekvämt, och jag kunde palla upp benet med kuddar. Men till slut fick jag ont i ryggen av soffan. Det här är bättre. När benet behöver mer vila går jag in i sängen och lägger mig och läser en stund, med benet i hjärtläge.
Hej Eva!
Du har ordnat det bra för dig, så bra det nu är möjligt.
Det är roligt att du är på humöret och inte deppar.
Skulle nästan säga att du har sisu =)
Förresten: det ser hemtrevligt ut med sånt där trägolv.
Anita
Emellanåt deppar jag en del, men det går ändå ganska bra tycker jag. Lite upp och lite ner. Det jag har bestämt mig för, och det jag känner att jag fortfarande kan ha som ett konkret mål, det är att jag ska bli frisk så fort det bara går. Jag gåtränar mycket, ger inte upp även om det är tröttsamt ibland, och försöker vara målmedveten hela tiden.
Ja, visst är gamla trägolv vackra. Vi lät slipa och lacka dem när vi flyttade in för snart två år sedan. Jag tror att det är gran, men det kan också vara fur.