På förmiddagen idag fastnade jag i en hiss mellan två våningar på skolan. Ett mardrömsscenario som jag aldrig trott skulle hända mig. Men det gjorde det. Fast allt gick bra. Efter 25 minuter var jag ute.
Någon panik kände jag aldrig. Det jag var mest orolig för var benet. Jag kan ännu inte stå med benet rakt ner några längre stunder utan att det svullnar och värker. Stundvis kunde jag lägga upp foten på det lilla räcket som finns i hissen, men det blev jobbigt i längden.
Så fort jag fattat att hissen faktiskt fastnat ringde jag skolans expedition och förklarade läget. En av de anställda kom bort till hissen och pratade med mig och berättade vad som hände medan en av vaktmästarna fixade så att det till slut gick att komma ut. De skötte det väldigt bra, och jag var aldrig rädd. Tack, snälla ni!
Sent i eftermiddag var hissen lagad igen, men jag har inte åkt hiss fler gånger idag. Kanske avstår jag från just den hissen även i framtiden.
Normalt sett tar jag inte hissen om det inte är väldigt många våningar, men tills benet är bättre är det lättare för mig med hiss mellan våningarna på skolan. Jag kan gå i trappor, men det går långsamt och här är det ganska mycket trafik i trapporna så jag känner att jag blir en bromskloss. Men det får gå.
