Johan Theorins tredje bok heter Blodläge och kom ut förra året. Den utspelar sig i byn Stenvik på norra Öland, precis som de tidigare, och med den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson i en av huvudrollerna. Men mest handlar det om den medelålders Per Mörner, som ärvt en stuga i byn, och hans uppgörelse med sin pappa porrkungen. Lite mystik och en mordbrand kryddar historien.
Johan Theorin är skicklig på att bygga en stämning med små medel, och kan göra vardagen fylld av spänning. Han är också bra på att skapa personporträtt. Ändå är det något som gör att mina förväntningar på den här boken inte riktigt blir uppfyllda. Den känns lite tam, jämfört med de tidigare. Som om det saknas någon slags intensitet och glöd. Ändå är den inte dålig, utan läsvärd.
Andra bloggar om: Johan Theorin, Blodläge
Jag retade mig något oerhört på mycket i boken. Den kändes inte trovärdig (och då syftar jag inte på älvor mm). Det jag störde mig mest på var hur Per Mörner for omkring och inte var hos sin dödssjuka dotter. Vilken förälder hade inte tillbringat all sin tid på sjukhuset? Sen fanns det läkare som åkte runt på sjukbesök under helgerna, Per Mörner undkom en eldsvåda lätt som en plätt utan att få några men av den giftiga röken och Gerolfs flytt från äldreboendet genomfördes inte som det görs i verkligheten. Nej, jag tyckte verkligen inte om Blodläge och den fick en svag tvåa av mig i betyg. Jag är ju ingen fan av hans tidigare böcker heller så egentligen vet jag inte varför jag ens läste Blodläge.
Men som tur är ju smaken som baken :)
Nej, trovärdighet är väl inte hans starka sida. Kanske har han använt så mycket av sin författarkraft på de två första att det inte blev så mycket kvar till den här.
Bristen på trovärdighet är väl ett problem i de flesta deckare, tycker jag, så man få nog inte ha så höga krav på det.