Stormen igår gjorde oss strömlösa i nästan ett dygn. Det är länge sedan jag var med om något sådant, kanske sedan jag var barn. Kortare strömavbrott har vi haft om vintrarna här på landet, men inte så länge.
Strömmen gick redan vid fyratiden i går eftermiddag, fick jag veta av maken. Inne i stan märktes inget strömavbrott. Efter att jag jobbat över ett tag åkte vi och handlade mat och sedan hem vid halvtiotiden på kvällen. Vi insåg att vi inte skulle öppna varken kyl eller frys så länge strömmen var borta, så maten fick stå kvar i bagaget på bilen. Det var ju ungefär kylskåpskallt ute.
Och alldeles mörkt. Bara några stjärnor som lyste oss på gården.
Det är märkligt med mörkret. Men man klarar sig.
Vi har gott om stearinljus och flera lyktor att tända dem i. Och några handlyktor som lyser bra. Sådant skaffar man när man bor på landet.
När vi kom hem igår blev det fil och flingor till kvällsmat, det vi hade handlat. Inget varmt. Och samma till frukost i morse. Men förmiddagskaffe kunde vi inte vara utan så maken tog fram stormköket:
Tänk så gott kaffe det blev, ute i vårsolen. Vi satte oss i lä mellan vedskjulen, för det har blåst hela dagen. Kaffet blev en paus i vedstaplandet. Men nu är den stora vedhögen borta och 15 kubik ved ordentligt under tak. Blåsten har gått hårt åt presenningarna som täcker veden, så dem får vi se till att byta, men det får nog blåsa färdigt först.
Strömmen kom tillbaka första gången vid halvettiden. Sedan kom och gick den ett par gånger men efter klockan tre i eftermiddag har vi nog haft stabil ström igen.
Ett så pass här stort strömavbrott innebär förstås att vi funderar på hur sårbara vi egentligen är. Det är ju inte bara lamporna som slutar lysa. Hydroforens pump går inte så vattnet tar snart slut i kranarna. Pumpen till ackumulatortanken går inte så vi får inte elda för mycket åt gången och kan inte bunkra varmvatten. Inget internet förstås, för routern är död. På väg hem i bilen laddade jag mobilen så att den skulle vara fulladdad, så kontakt med omvärlden går ju att ha. Men fasta telefonen var död, en sådan där som är trådlös. Och ingen varm mat förstås.
Det jag saknade mest var att inte ha lyse i badrummet. Det är utan fönster så det var ju mörkt där även i dagsljus idag. Jag saknade också att inte ha vatten i kranen, det blir lite obekvämt att borsta tänderna till exempel. Och spola i toaletten får man göra med vatten i hinkar. Uppe hos oss på översta våningen tog vattnet snart slut, men det fanns kvar i en kran nere i källaren ett tag till så vi kunde fylla på. Och maken hade fyllt några hinkar i går eftermiddag när strömmen gått. Man lär sig vad som behövs.
Och så internettet förstås. Nästan en hel dag utan. Det känns overkligt.
Som mest var det nästan 2200 hushåll utan el i kommunen igår, visar skärmdumpen på Eons hemsida (uppkopplad via mobilen):
Det var mest Småland och Östergötland som drabbades, vi som bor i skogen:
