Månad: juli 2011

Det här är riktigt bra spänning. Även om författaren ibland faller i deckargenrens vanliga fällor så är det riktigt bra. Linwood Barclay har skrivit en lite annorlunda thriller, det känns som en frisk fläkt bland alla deckare som översvämmar marknaden idag.

Frågan är om han kan fortsätta succén i senare böcker. Jag ska i alla fall läsa minst en till och hoppas på det bästa.

Den här, med titeln ”Utan ett ord” börjar med att 14-åriga Cynthia vaknar en vårmorgon 1983 och huset är tomt. Hennes föräldrar och äldre bror är borta. Spårlöst försvunna. Kvällen innan har hon varit ute för länge med en pojke med dåligt rykte, kommit hem onykter och grälat med föräldrarna innan hon smält igen sin dörr och somnat.

Hennes familj kommer aldrig tillbaka. Fallet är olöst.

Det går 25 år och hon är med i ett tv-program om gamla olösta fall. Och då börjar saker hända.

Det som gör att den här deckaren höjer sig över mängden är flera saker. Historien är väl uppbyggd, riktigt spännande och välskriven. Den känns till stora delar trovärdig och handlar om ganska vanliga människor. Länge får vi undra hur den ska kunna få en lösning. Det visar sig nämligen inte alls vara vad man kanske tror, utan egentligen mer trivialt än så. Fram på slutet, när det uppdagas vad som egentligen hänt så tänker jag ”jamen det klart, så är det ju” och det är något som mycket väl skulle kunna hända, en sådan där historia man kan läsa om i tidningen någon gång ibland.

Det är smart att tänka ut den här historien, och dessutom skriva en bra berättelse om den.

Andra bloggar om: Linwood Barclay

”In 1873… …evidence from clinical studies conducted at Harvard on intellectual women which had determined that too much knowledge had made these poor creatures sterile, anemic, hysterical, and even mad. Maybe that was my problem. I read too much and my brain exploded.” Det konstaterar Mia Fredricksen i Siri Hustvedt nya bok ”The summer without men”.

Den kommer på svenska i höst och heter då ”Sommaren utan män”.

Mia är poet, disputerad och lärare på Columbiauniversitetet i New York. Mias make sedan 30 år, Boris, har bett att de ska ta en paus i sitt äktenskap så att han får pröva sina vingar med en betydligt yngre forskarkollega som han är förälskad i. Först blir Mia galen, får ett mentalt utbrott och hamnar på sjukhus. Hon återhämtar sig på några veckor. Det är senvår och hon bestämmer sig för att lämna New York över sommaren och tillbringa den i den lilla staden Bonden i Minnesota, där hennes 87-åriga mor bor och där hon själv är uppväxt. Hon hyr ett hus i närheten av modern och åtar sig att hålla en sommarkurs i poesi för de lokala ungdomarna. Samtidigt ska hon bearbeta och ta ställning till sitt äktenskap och makens uppbrott.

Mia lever bland kvinnor den här sommaren. Hon kommer snabbt in i gemenskapen i Bonden, både i hennes mors väninnekrets, med grannarna och i den lilla studiegruppen med sju tonårsflickor. Konflikter och dramatiska händelser avlöser varandra. Samtidigt har hon  kontakt med Boris och med deras vuxna dotter Daisy som vakar över sin far lite på avstånd.

Det här är en bok som talar både till känslor och intellekt. Periodvis är den mer essä än roman, och vinner på det. Siri Hustvedt är en skribent med hög klass, en verkligt god berättare, med flyhänt och elegant stil. Vi rör oss i en akademisk värld men utan de akademiska restriktiva ramarna. Tvärtom, hon har i Mia skapat en skarp iakttagare med mycket humor och livsvisdom, en på flera sätt överraskande romanfigur.

En mycket läsvärd bok som lämnar bestående intryck.

Andra bloggar om: Siri Hustvedt