Trots att vi bott här ute på landsbygden i över två år har jag aldrig varit i Forsebo, fast det bara är ett par kilometer dit. Landsvägen dit är extra krokig, smal och backig så det känns alltid lite osäkert med bilarna när man promenerar eftersom sikten är så begränsad. Jag kör ju vägen varje arbetsdag och vet hur överraskad man blir om det plötslig går en människa i vägkanten.
Vid Forsebo ligger Gölpafallet som vi ser från vägen. När isen smälter är det full fart, eller när det regnat, och även däremellan ibland. Jag vet inte hur fallet regleras.
Ikväll gick jag dit, jag hade det som mål vid kvällens stavgång. Jag vill gärna ha ett mål, där jag bestämt mig för att vända. Från landsvägen är det en bit på grusväg, kanske 500 meter, som går utmed sjön Gölpens västra sida. När jag närmade mig fallet hörde jag hur det dånade allt mer av vattenmassorna ju närmare jag kom.
Det är mäktigt att höra och mäktigt att se. Vilka oerhörda krafter!
Uppifrån bron över fallet.
På andra sidan fallet ligger sjön blank som en spegel, några meter högre upp. Detta är änden på sjön Toven.
På kartan ser det ut att finnas fyra gårdar i Forsebo. Jag vände vid den andra som ligger strax ovanför fallet. Tänk att bo så där, och höra dånet och bruset från forsen varje dag. Förmodligen känns det väldigt konstigt de dagar som fallet sinar eller när det fryser på vintern.
Det är så himmelens vackert här.
I ett skjul står den gamla traktorn kvar. Den har inte varit i bruk sedan tidigt 70-tal i alla fall. Registreringsskylten är av den gamla sorten såg jag, med länsbokstav H för Kalmar län. De slutade användas 1973.
I vägrenen växte blommor jag aldrig tidigare sett, vad jag vet. Den röda med stora spetsiga blad undrar jag över. Någon som vet? Bredvid den verkar det vara en tistel ser jag nu på bilden.
Det är ett privilegium att få bo med en sådan här miljö inpå knuten. Det tänker jag på ibland när jag surar över mördarsniglar, bökande vildsvin i trädgården och tunga vedlass.
Senare tillägg:
I Västrums hembygdsbok läser jag om Gölpa. Det har funnits kvarn, pappersbruk och benstamp vid fallet sedan 1700-talet. De verksamheterna lades ner i början av 1900-talet, när en kanal byggdes mellan Toven och Hjältemaren för att frakta timmer. Det har även varit affär här, till någon gång vid förra sekelskiftet.