Det är en vacker trakt jag kommer ifrån, Ätradalen i mellersta Halland. I helgen var vi hemma hos min far som i går fyllde 85 år. Varje besök hemma blir lite nostalgitripp numera, eftersom intresset för familjehistorien ökat sedan jag börjat släktforska.
Vägen hem körde vi genom Ljungby, där jag växt upp, och Okome, där mina morföräldrar fanns och där flera släktingar fortfarande bor. Man blir lätt lite hemmablind men när maken sa att ”här måste vi stanna och titta” så klart att jag också ser det han ser, skönheten i det halländska landskapet.
Milstenen finns i Höstena, mellan Ätrafors och Lerdala.
Där nere i dalen flyter Ätran på väg ut mot havet.
Ätran nere i dalen i Ätrafors.
Ätraforsdammen. Den byggdes ut i början av 1900-talet. Här stannade vi till vid ena sidan av dammen. Någonstans under vattnet borta vid andra sidan av sjön ligger min morfars föräldrahem. Det dränktes under vatten när dammen byggdes.
Kraftverksdammens dammluckor. Tänk när vattnet forsar fram här.
Ja, Ätradalen är mycket vacker, Eva. Du åkte nog vackraste vägen till Ullared (Hörde av A-G att ni var där och åt tillsammans)
Skulle tro att vi satt på altanen när ni åkte förbi. Alla vägar från skogskanten i Okome och norrut, västerut eller söderut är mycket vackra med sina dalgångar. Vi är inte hemmablinda. Roligt att du fotograferade det också. Fina bilder.
Tror att pappas hem låg precis utanför stängslet i bilden. En liten ö ligger strax intill. Är glad att jag sett lite rester av det en gång när vattennivån var låg. Var faktiskt en upplevelse.
Halland är ett vackert landskap fast Selma Lagerlöf glömde det.
Ha det bra! hälsningar från Moster
Hej Signe! Ja, visst är det fint. Jag hade för mig att morfars föräldrahem låg vid motsatta stranden. Vi tog alltså av till höger i vägkorset och körde in där. Jag ville visa Mikael dammen och berätta om morfars hem.
I Ullared kom pappa och mötte oss och vi åt med honom på kinesrestaurangen. Det var riktigt bra mat där, och pappa tyckte det var roligt att komma ut lite sa han. Han hade parkerat bilen vid Anna-Gretas och träffade på dem där när han skulle åka. Då var vi inne på Netonnet och köpte lite dataprylar och pappa berättade det för dem att vi var där så dem kom däråt. Vi pratade en liten stund. Det är sorgligt att Göte är så pass krasslig.
PS. Har du något foto från när det var lågvatten?
När jag tittar på kartan ligger ön betydligt mer åt höger från där vi var vid dammluckorna. Vi var bara där en kort stund eftersom vi ville hem, så jag tror aldrig vi såg ön eftersom vi inte gick åt det hållet alls. Jag tror att den låg bakom en liten udde som stack ut till höger om dammportarna.
Hej Eva!
Något foto har jag inte. Då fanns inga digitalkameror och jag har för mig att det inte var så många dagar. Det är rätt länge sedan. Det var efter Pappas bortgång. men det är ju nu 34 år sedan. Tiden går. Har för mig att när jag kom dit igen, var dammen fylld på nytt. Tror det var så att gärdsgården bara syntes i vattnet.Det finns en liten, liten snibb av marken kvar ovan land. Den ö som finns till höger är den s.k. Kaninön och har hört till Askome. Morfars hem var på vänster sida från dammen. Ungefär mitt mellan dammen och Gällsås. Kan kanske fixa med en gammal karta till dig.
Jag skrev orden fel i går. Visste att det var ni och Pappa som åt i Ullared tillsammans.
Återkommer en annan dag.
Signe
Det måste ändå ha varit en fantastisk känsla att se gärdsgården genom vattnet, när man vet att det varit land där. Efter din beskrivning nu förstår jag bättre var gården låg. Jag måste titta i boken om Björkvik, jag har för mig att han skriver om det i den.
Jag har gamla kartor med fastigheten markerad. Du skall få dom. Skall bara se över dom så du förstår var platsen finns.
Kartorna är från Arne.
Hej!
Vet ej, om Du är evagun (ex telegrafisten)
Svara mig ändå!
En annan ex-telegrafist
Kent: Det stämmer. Känner jag dig.
Missade frågetecknet. Känner jag dig?