I min släktforskning i vintras stötte jag på flera så kallade oäkta barn, det vill säga vars föräldrar inte är gifta. Ett av barnen föddes den 1 mars 1860 i Nysunds församling i Närke. I husförhörslängden uppges han ha drängen Erik Larsson Boback i Varnums församling till far. Denne Erik Larsson Boback har gäckat mig länge. Och gör än.
I vintras letade jag länge på många olika sätt, sedan gav jag upp. Idag tog jag upp problemet med Boback i en släktforskargrupp på Facebook. Svar kom ganska snabbt. Det är fantastiskt vilken kunskap och hjälpsamhet man finner bland släktforskare!
Men jag är fortfarande osäker. Tipsen från släktforskarkollegorna gjorde att jag nu har två kandidater till faderskapet.
I folkräkningen 1880 blir det en träff på Erik Larsson och Varnums församling. Någon Boback finns inte. Ett tips var också att det finns en plats som heter Bobacken i Varnums församling, dels torp, dels soldatboställe.
Kandidat nummer 1 är Erik Larsson född den 17 december 1835 i Varnums församling:
Hans föräldrar är torparen Lars Olsson och hustrun Sara Olsdotter i Svartudderna. 1880 är han gift och har en familj med sex barn och bor i Norra Höje i Visnums församling.
Kandidat nummer 2 är Erik Larsson född den 21 januari 1828 i Ölme församling:
Hans föräldrar är soldaten Lars Russman och hustrun Katrina Jansdotter, bosatta på Rudsbergs soldatboställe. 1880 bor han i Visnums församling och är gift.
Nu har jag följt de här två Erik Larsson och lusläst kyrkoböckerna på de sidor som visar vilka som bodde på Bobacken under åren från 1835 till 1865. Den ende av de två som har någon beröring med Bobacken är kandidat nummer två. Han är dräng där 1855, men bara under en kort tid, högst ett år. 1855 flyttar han till en annan gård, så till en tredje och 1858 till Visnums församling. Där stannar han uppenbarligen. 1860 gifter han sig där med en 14 år äldre kvinna och i 1880 års folkräkning är de fortfarande gifta och bosatta i församlingen.
Kandidat nummer ett stannar kvar hemma på Svartudden tills han är 18 år. 1853 flyttar han till Karlskoga och arbetar som dräng på flera ställen. 1860 gifter han sig med en ett år yngre kvinna i Karlskoga och 1861 föds deras första barn. Så småningom flyttar de hem till Varnums församling igen och 1880 bor de i Norra Höje. Varnum ingår numera i Kristinehamns församling.
Frågan är nu: är någon av dessa två far till min gosse Erik Johan Eriksson? I teorin kan vem som helst av de två vara det. Nummer ett är 24 år när barnet avlas, nummer två är 31 år. Modern till gossen är den 24-åriga pigan Stina Lovisa Jakobsdotter i Munkforsäng i Nysunds församling, som ligger precis på andra sidan länsgränsen från Visnums och Varnums församlingar. Karlskoga ligger strax norr om Nysund.
Om prästen gjorde någon efterforskning om barnafadern vet vi inte, eller om han kände till vem den här drängen Erik Larsson Boback egentligen var. Eftersom han skrivit ”uppges vara” i husförhörslängden kanske det bara är ett namn som modern lämnar.
Det som talar för att det skulle vara den yngre av kandidaterna, Erik Larsson nummer ett, är att han är ogift vid barnets avlande sommaren 1859. Den andre Erik Larsson är gift då, och hor var ett allvarligt brott på den här tiden. Så hade någon känt till att han begått brottet hade det förmodligen kommit fram till prästen också. Men säkert är det inte.
Det kan ju vara så att Stina Lovisa träffar barnafadern bara en gång, och att han då påstår sig heta så här, men ljuger. Samtidigt ska vi komma ihåg att detta är på landsbygden i mitten av 1850-talet, och där man förmodligen hade en förhållandevis god social kontroll. Det vill säga att man hade koll på vem som var vem, och då kan det ju vara riskfyllt att ljuga om sin identitet. Men vad vet jag om hur människorna tänkte för 150 år sedan? Om det är kandidat nummer 1 så bodde ju han i Karlskoga och dit åkte hon säkert någon gång, lika väl som till Kristinehamn. Men varför skulle hon då påstå att fadern är en dräng i Varnums församling?
Det jag mest funderar på är efternamnet Boback. Det ser i alla fall ut som om det är hans efternamn. På den tiden kunde man själv bestämma vilket efternamn man ville ha och så anmälde man det till prästen och så var det klart. Längre fram på 1800-talet blev det ganska vanligt att byta efternamn, när många arbetade tillsammans i industrin och det blev svårare att hålla isär vem som var vem. Men ingenstans har jag alltså hittat någon med hela detta namn. Idag finns det en enda person i Sverige med detta efternamn, enligt hitta.se. Det är en kvinna i Lindesberg, inte långt från Kristinehamnstrakten. Så kanske stämmer det trots allt.
(Skärmdumpar från Arkiv Digital. Överst från husförhörslängden i Nysunds församling A1:16B sidan 391. Nummer två från Födelseboken i Varnums församling C:7 sidan 193. Den tredje från Födelseboken Ölme församling C:5 sidan 96).
