Lokaljournalistikens framtid?

Just nu läser jag en deckare av Linwood Barclay som heter ”Never look away”. Den börjar bra, och jag brukar gilla hans deckare.

Det som är intressant precis i början av boken är att huvudpersonen David arbetar som lokalreporter på en landsbygdstidning någonstans utanför Albany i USA. Han sitter på jobbet och gör en intervju. Och så får vi veta att den lilla familjeägda tidningen har fått utstå stora rationaliseringar på senare tid, efter ett generationsskifte. En åtgärd är att anlita reportrar på distans i Indien, som bland annat lyssnar och tittar på webbtv-sända kommunala möten och skriver mötesreferat, som om de vore på plats. De jobbar för en tredjedel av lönen mot de amerikanska journalisterna, som till viss del alltså har ersatts.

Då tänker jag: kan detta hända i Sverige? Kan min gamla arbetsgivare Västerviks-Tidningen någon gång långt in i framtiden tänkas anlita indier för en bråkdel av våra löner? Eller kanske letter och litauer? Har arbetsmarknaden blivit så global, även i vårt yrkesområde, när tillgången till information är global? Jag har ju svårt att tänka mig det på grund av språket. Men kan de som bor i Ukraina och Senegal lära sig svenska språket och svenska förhållanden så mycket att de kan vara sambandscentral för färdtjänsten, så kanske även lokaljournalistiken kan gå på export?

Jag hoppas att inte detta händer, eftersom jag tycker att det finns ett värde i att finnas på plats där läsarna finns. Och förstås att vi ska få behålla jobben här hemma i Sverige. Men vem vet hur det blir?