januari 2013 – Tankarnas hotell

Mer 1930-tal

â€Men så finns ju det här nya sättet att predika ut i tomma intetâ€ konstaterar Hedda Langmark i Sigrid CombÃ¼chens damroman Spill. Som alla ni andra säkert läst för ett par år sedan men jag inte kommit till skott med förrän nu.

Det är väl det där internettet hon menar, den 83-åriga Hedda i boken. Att berätta på sin hemsida om sig själv och vad man tycker, som hennes gamle bror Tom i berättelsen gör. En ganska träffande beskrivning kanske. Och som också kan passa in på Twitter, Facebook och andra delar av internet. Visst känns det ibland som om man står på ett öde torg och â€predikarâ€.

Boken är jättebra. Det tycker jag, precis som de allra flesta andra som läst den. Jag läste den nu för att jag var sugen på att läsa mer om slutet av 1930-talet, som även Kristina Sandberg skriver om. Det är samma år, 1938 och 1939, som i hennes Att föda ett barn.

Det är trevligt med en bra bok när man är förkyld och inte riktigt orkar med så mycket aktiviteter. Men det går väl över. Fast med en bra bok i handen kan jag stå ut.

Änglavakt

Meddelande till Svevia:
”I tisdags var det bara ren tur, eller kanske änglavakt, att jag klarade mig undan med livet i behåll på vägen. Jag körde från den nya rondellen väster om Målilla i Kalmar län mot den gamla rondellen i Målilla samhälle. På ett ställe där vägen svänger går den under en vägbro, jag tror att vägen ovanpå kanske går till det gamla sanatoriet.
När jag kom fram till vägbron låg det massor med snömodd på vägbanan. Grå och skitig snömodd, så förmodligen har den ramlat ner från vägbron ovanför. Där fick jag sladd på bilen och åkte först ner mot snövallen på höger sida, fick rätat upp bilen och då sladdade den över på vänster sida, tvärs över vägen och snurrade ett halvt varv. När bilen äntligen stannade stod jag åt andra hållet på motstående vägbana och med sidan av bilen mot den upplogade snövallen. Hade jag fått ett möte där hade det bara blivit mos av mig och bilen.
Jag körde inte särskilt fort. Det är 90-väg men jag tror att jag höll omkring 70.
Jag tycker att ni ska undersöka om snömodden kom uppifrån vägbron, och i så fall se till att det inte kan ramla ner snö där. Det kan rädda liv.
Vänliga hälsningar,
Eva Johansson”

Detta skickade jag till Svevia ikväll. Det har gått några dagar nu sedan det hände. Jag körde hem direkt, jag hade åtta mil kvar, och det gick bra även om jag var skakig och förmodligen lite i chock. Men jag var totalt slut när jag kom hem. Efteråt trodde jag att det skulle försvinna, men jag tänker på det ofta, särskilt på kvällarna.

Det var totalt hemskt att uppleva att jag inte hade den minsta kontroll på bilen, den körde som den ville själv. Jag vågade inte titta om det kom något möte, jag bara koncentrerade mig på att försöka få stopp på bilen. Men ingen mötande trafik, och det blev skillnaden på liv och död.Nu förstår jag hur lätt en olycka kan ske.

Dagen efter körde jag till stan och hem. Allt gick bra, även om det kändes lite otäckt. Men jag måste köra bil eftersom vi bor på landet, och hade jag inte kört direkt så hade jag kanske inte vågat sedan.

Läs Kristina Sandberg!

Vilken bra bok hon skrivit, Kristina Sandberg! ”Att föda ett barn” är första delen i en planerad trilogi, del två heter ”Sörja för de sina” och har redan kommit ut. Den ska jag snart läsa också.

Det som gör att boken är så bra är både hennes språkliga stil och ämnet. Hon skriver inifrån huvudpersonen Maj, det är hela tiden henne vi följer och man nästan hör hennes tankar så som författaren berättar. Kristina Sandberg tränger verkligen in i hennes känslor och vänder dem ut och in för oss. Det är en alldeles egen stil och mycket bra gjort.

Maj är hemmafru, och det här är en kvinna som inte har några ambitioner att egentligen vara något annat heller. Året är 1938 i Örnsköldsvik, det är sommar och den 20-åriga servitrisen Maj följer med sin väninna med pojkvän på en blindträff med Tomas. Egentligen är det Erik hon vill ha, han som finns hemma i Östersund. Men Maj blir med barn med Tomas, andra gången de träffas, och sedan gifter de sig. Som man gjorde då. Tomas är betydligt äldre, och är frånskild. Han är fabrikör Berglund, yngste sonen i en stor syskonskara som driver en skinnfabrik tillsammans.

Det är svårt för Maj att vara gift och fångad i ett mönster där hon både gör sitt bästa men ändå inte riktigt passar in. Men ger upp, det gör hon inte.

Läs om Maj!

Det är uppenbart att Kristina Sandberg är väl påläst om den tiden vid krigsutbrottet, hur man levde då. Kläder, mat, hushållet med mera. Jag tror att det var så det var.

Insnöade igen

Idag tar vi oss inte hemifrån. Snön har fallit sedan igår och fortsätter falla. Det ska den visst göra till någon gång fram i natt och sedan kan det bli uppehåll ett tag innan det kommer ny snö igen i nästa vecka.

Det är den beryktade snökanonen från nordost som kommit. SMHI förklarar att snökanonen är snöbyar som kommer in med kall luft från Östersjön. Det är vanligast vid kusten från Västervik till Mönsterås, och från Hälsingland till Uppland. Som till exempel vintrarna 1985 och 1987. De glömmer vi aldrig, vi som bor här i Västervikstrakten. Då hade vi meterhöga drivor och kom inte ut genom dörren på morgonen utan fick ta vägen genom köksfönstret.

Bilden till höger är en skärmdump från norska vädertjänsten YR för en liten stund sedan. Ju mörkare blått ju mer snö. Snöbyarna rör sig här längs kusten det närmaste dygnet, lite fram och tillbaka så de drar inte bort.

Nu är klockan drygt halvtre och jag har redan skottat tre gånger idag. Fler gånger lär det bli. Det är tur att vi inte måste in till stan eller någon annanstans för det går inte idag, inte med vår bil i alla fall, trots vinterdäck.

Så här såg det ut från vardagsrumsfönstret på förmiddagen. Och så ser det fortfarande ut. Mer och mer snö faller.

Vår väg ut till landsvägen för en halvtimme sedan. Grannen, som har en jeep med fyrhjulsdrift, har åkt iväg men vi som har en vanlig bil ger oss inte ut i detta. Dessutom är det väldigt halt ute på landsvägen och även på E22 har jag hört idag. Det blåser rejält och då blir vägen extra hal när den skrapats blank och snön blåser över vägen.

När jag hämtade posten förut höll jag på att halka omkull, trots att jag har broddar på kängorna. Våra brevlådor är ute vid landsvägen. Plogbilen har varit och skrapat bort snön på vägen i morse och även vid brevlådorna. Sedan har nysnön fallit och under den är det glansis, fast man inte ser det.

Vår väg, från landsvägen och in på vår gård, plogas av en annan granne så fort han har tid. Nu hör jag honom här ute.

God sallad

Snart blir det middag. Då ska vi äta sådan här rödbetssallad. Den är jättegod, frisk i smaken och enkel att göra. Receptet kommer från Eva-Lis Mattsson och finns med i Smultronbodaboken.

Jag gjorde den på nyårsafton och vi blev väldigt förtjusta i den allihop.

Råriven rödbetsallad med äpplen och limemarinerade russin

4-6 mellanstora rödbetor
2 syrliga matäpplen
1,5 dl russin
1 limefrukt
Häll upp russinen i en rymlig skål, dela limefrukten och pressa ur saften och så mycket du kan av fruktköttet ur halvorna över russinen. Låt det dra i någon timme.
Tvätta och skala rödbetorna och riv dem på den grova delen av järnet.
Skala och riv äpplena på samma sätt och vänd ihop det rivna med de limemarinerade russinen i sitt spad.

Man blir förstås illröd om fingrarna av att skala och riva rödbetor. Vill du slippa det så använd en plastpåse eller engångshandskar om du har. Själv bryr jag mig inte så mycket om det, det försvinner efter hand.

Ska veden räcka?

Så här mycket ved har vi i pannrummet just nu, sedan jag fyllde den högra delen på förmiddagen. Frågan är hur länge det räcker. Det måste räcka minst tio dagar, och helst i två veckor.

Jag vet inte hur mycket det är, men troligen omkring en kubikmeter. I vedskjulen har vi runt tio kubikmeter kvar nu, och det ska räcka hela vintern och våren. Förhoppningsvis. Allt beror på hur kall vinter vi får i år.

Det är lite svårt att veta exakt hur mycket ved som går åt på ett år. När vi flyttade in här 2009 sa den förra hyresgästen att det brukade gå åt omkring 30 kubikmeter per år. Men för oss har det gått ungefär 28.

Vi köper kapad och klyvd ved från en gård, och den levereras hos oss. De säljer 15 kubik åt gången och vi köper två gånger om året, höst och vår. Men eftersom det inte riktigt gått åt 30 kubik per år har vi ackumulerat ved efter hand och i höstas, när vi egentligen skulle köpt ett nytt lass, hade vi så pass mycket kvar att vi räknade med att det skulle räcka fram till nästa försommar. Dessutom hade vi då inte plats nog för att få in 15 kubik till i våra vedskjul. Så vi hoppade över höstens leverans. Nu ser det ut att bli på håret om det ska räcka tills ny ved kan levereras.

Problemet är att man inte får torr ved vid leveransen utan sur ved. Det vill säga så pass ny att den inte hunnit torka. Helst ska den ligga till midsommar innan vi eldar med den.

Vi har en del björkved, som vi sorterat undan för att ha till kakelugnarna. I värsta fall får vi elda med den i pannan om det kniper.

Faldbakken skriver deckare

Den norske författaren Knut Faldbakken har hoppat på deckartrenden. Tjuvarna är hans tredje och den handlar om ett lite rörigt brott. Tre människor, två män och en kvinna, är inblandade i en planering av ett brott. De vaktar på varandra och har en maktbalans sinsemellan som förskjuts åt olika håll under bokens gång. Genom en avlägsen släkting dras polisen Jonfinn Valmann och hans sambo, tillika poliskollega, Anita Hegg in i brottshändelserna.

Det är en ganska knepig historia. Vi får följa både poliserna och de tre brottslingarna som jag-personer, och de verkar vara psykopater alla tre. De tror alla tre att de har planeringen i sin hand, men ingen vet riktigt vad den andra vet och gör. De lurar varandra och väntar ut varandra. Händelseförloppet inbegriper både misshandel, tortyr och våld.

Den är ganska bra. Jag gillar att man får olika perspektiv på berättelsen och den är inte så förutsägbar, även om man ibland kan ana vad som väntar.

2013

Årets första dag. På senare år har jag tagit för vana att dokumentera hur min värld ser ut just den här dagen. Idag är den grå och trist, med smältande skitig snö längs med vägkanterna. Jag önskar mig en gnistrande vacker vinterdag, men det får bli en annan gång.

I natt hade vi +7,4 grader vid halvtvåtiden. Vid lunchtid idag hade temperaturen sjunkit till +5 och det ska bli ett par minusgrader den kommande natten.

Grå himmel idag. Snö är på väg att smälta på vattensjuka gärden. Tjälen i jorden gör att smältvattnet inte rinner undan.

Det blev en promenad på landsvägen i eftermiddag, nästan i skymningen. Det var ingen idÃ© att gå in i skogen för där riskerar man att trampa ner sig i något vattenhål under snön. Här och där är det skare, men lika ofta ger snön med sig.

Även om det är grått och trist blir naturen aldrig ful.

Dikena är vattenfyllda.

Mot norr har solen inte smält isen än.

Mossan är grön och fin.

Grå himmel med tjocka moln blir nästan vacker i skymningsljus.