För exakt ett år sedan, den första februari 2012, slutade jag min fasta anställning på Västerviks-Tidningen för att bli frilans. Då hade jag arbetat där sedan 1994, i drygt 17 år, de sista sex åren som webbredaktör. Givetvis måste jag nu summera det år i frihet som gått sedan dess.
För visst är det en frihet att inte vara anställd, att bestämma själv vad man ska göra. Eller? Det är ju också en frihet från fast inkomst och trygg ekonomi. Självklart hade jag övervägt grundligt vad som skulle hända om jag fullföljde det jag ville. Jag är en ganska ekonomiskt lagd person som vill ha koll, så budget och prognos ingick i mitt beslutsunderlag.
Det största skälet till att jag valde att sluta var att jag vill ha en lugnare arbetstakt och jobba lite mindre. Sedan 80-talet hade jag då jobbat lite mer än hundra procent år ut och år in och kvällar och helger var en ständig stress att hinna med allt annat jag ville göra. Jag har alltid varit engagerad i diverse projekt och är dessutom en föreningsmänniska som gillar att vara aktiv ihop med människor med samma intresse som jag själv har. Och hur klämmer man in alla ambitioner både på jobbet och fritiden? Med bara ett liv till hands?
Frilansjobbandet har gått bra, även om det är en svacka i och med lågkonjunkturen just nu. Jag har skrivit många artiklar till olika kunder men har också haft några udda men mycket intressanta uppdrag. Ett innebar företagsdokumentation i skrift, något som passade mig alldeles utmärkt, men som jag inte hade haft en tanke på förrän det uppenbarade sig. Så tack för det!
Mitt allra första uppdrag var att skriva en bok. I september gavs den ut. Den handlar om fårgården Smultronboda i Stora Björka. Så himla kul det var att skriva den och vad mycket jag lärde mig om får! Det var detta uppdrag som avgjorde att jag bestämde mig för att lämna min fasta anställning för frilansjobb. Och nu har jag fått smak på att skriva böcker, så fler ska det bli. Just nu är det tre på gång, inom helt olika områden.
Som en grund hade jag också uppdraget som timlärare i webbpublicering på journalistutbildningen på Ädelfors folkhögskola. Sedan 2010 hade jag varit tjänstledig på deltid för att arbeta på skolan periodvis. Det är en tvåårig utbildning och min tid där motsvarade ungefär en tredjedels tjänst under skolterminerna. Ett roligt och intressant jobb som jag verkligen gillar. Det är kul att arbeta med ungdomar och få användning för mina yrkeskunskaper. Tyvärr ska den här utbildningen läggas ner 2014, det dystra beskedet kom i november. Naturligtvis går det aldrig att ta något för givet, men att det skulle bli så här trodde jag förstås inte för ett år sedan.
Det är ju detta som är en del av friheten. Osäkerheten och otryggheten, att man inte vet vad som väntar runt hörnet. Så är det ju för alla egenföretagare.
Så nu tar jag nya tag och funderar mycket på vad jag ska göra i stället.
Mitt allra största intresse är släktforskning. Jag tycker att det är det roligaste jag någonsin gjort. Så det skulle jag gärna syssla med hela tiden.
För ett år sedan tänkte jag att det kanske skulle gå att få uppdrag inom släktforskning, och vägen till det är förstås marknadsföring via en hemsida, så jag skaffade domänen slaktforskaren.se. Jag tänkte mig detta som en liten bisyssla, och det är precis vad det blev. Marknaden är ju inte så stor, för de som är intresserade gör det ju själva. Men släktforskningen har också lett till en del annat. Bland annat håller jag nu kurser, både om släktforskning och om att skriva för sin släkt.
Vi bor på landet, vid en havsvik i Östersjön, och det har också bidragit till mitt beslut att bli frilans. Jag vill gärna vara hemma och arbeta, slippa åka de där milen in till stan varje dag utan i stället kunna gå ut på baksidan och titta ut över vattnet och dricka förmiddagskaffe sommatid. Eller sitta inne och skriva framför brasan i kakelugnen nu på vintern. Livet är fint här.
Min summering blir att jag fått det ungefär som jag ville. Jag har jobbat 70-80 procent skulle jag tro, och hunnit med en del i trädgården och mycket släktforskning.