Hur kan man tro att nätet på något sätt inte är verkligheten? Och att man kan bära sig åt hur som helst där? Igår såg jag på en liten del av Uppdrag Granskning om näthatet, och det väcker så väldigt starka känslor av obehag. Faktiskt var detta en bidragande orsak till att jag lämnade mitt jobb på tidningen förra året, även om det inte alls var huvudskälet.
Då jobbade jag som webbredaktör, vilket jag hade gjort sedan 2006. I jobbet ingick att moderera kommentarer till tidningsartiklarna på webben. Det var ibland riktigt obehagligt att läsa vad folk skrev, även om jag tog bort det från webben. De hemska uttrycken kom ju in i mitt medvetande och ibland var det väldigt svårt att få ut dem igen. Det var en destruktiv och deprimerande del av mitt jobb.
Och så finns det de nu som säger ”oj, blev hon ledsen när jag skrev så?”. Vad tänker de med?
Dessutom fick jag ju kritik riktat mot mig själv också, när jag följde våra regler och tog bort kommentarer. Tänk att man inte kan fatta att yttrandefrihet inte inbegriper förtal och kränkande uttryck! Det värsta var de få som ringde till mig också och ville få mig att ändra modereringen. Det är obehagligt att prata med människor som sprider sådan skit. Särskilt minns jag en man som bara inte kunde ta in att det gick att ha en annan åsikt än den han själv hade, och säkert har fortfarande. Så otrevlig och så självgod.
Jag ska inte sprida något näthat så klart, men det väcker fortfarande obehag när jag tänker på det. Vilka rent ut sagt elaka människor det finns. Att man kan på något sätt vinna egen tillfredsställelse på att förstöra för andra.
Det låter banalt och enkelt, men sprid godhet i stället så får du godhet tillbaka.
Nätkärlek snackas det en del om just nu, som en effekt av programmet ”Uppdrag gransknings” program om näthatet… Men snart är det som ”vanligt” igen om ingenting görs. Vad som ska göras är svårt att säga, men en del i det är förstås att polserna ska ta hot även brott mot kvinnor på allvar. Sedan behövs säkert fler insatser som jag inte vet just nu…
Tyvärr Eva så har Du så rätt.
Var med ett tag i en grupp 60plus, men när det blev sandlåde snack så gick jag ur. En del personer ”märkte” bara ord och sådan går inte att bemöta eller ens få en vettig debatt med.
Så jag skrev bara ”tiga är guld och tala är silver”.
Ännu så länge tycker jag att de som jag har som vänner på FB har ett bra ord klimat.
Hasse W