Som släktforskare blir man nästan automatiskt intresserad av historia. För mig är det kanske tvärtom, att släktforskningen har kommit ur historieintresset. Det är så intressant att få veta vad som hänt före mig, hur samhället och livsvillkoren sett ut.
Igår skrev jag klart hemtentan i en distanskurs i historia. Kursen heter ”Från bonde- till tjänstesamhälle” och ges av Luleå Tekniska Universitet. Den handlar framför allt om industrialiseringen och folkhemmet, en epok som förändrade hela samhället och gjorde det fattiga Sverige till ett rikt land.
Det handlar om det här:
(Bild från www.eskilstuna.se)
Och det här:
(Bild från www.fib.se)
Det jag lärt mig är framför allt varför. Varför industrialiseringen tog fart i mitten och slutet av 1800-talet. Varför de sociala reformerna genomfördes som gav oss välfärd och full sysselsättning. Och hur det påverkade vardagslivet, arbetslivet och människornas beteendemönster.
Det var till stor del utvecklingen inom jordbruket som låg till grund för industrialiseringen, i kombination med den tekniska utvecklingen. Jordbruket utvecklades och upplevde tillväxt under en följd av år, efterfrågan på konsumtionsvaror ökade och det blev lönsamt med fabrikstillverkning. Och så snurrade det på, enkelt uttryckt.
Sedan kom arbetarrörelsen och andra folkrörelser, med ny politik och nya krav.
1900-talet är ju min egen tid, det är nutidshistoria. Men även om jag växt upp i folkhemmet så vet jag ju inte allt om det. Jag kan se effekterna av det, men har tills nu inte haft alla sammanhangen klart för mig.
Kursen hjälpte mig också att minnas, att komma ihåg min egen historia. Till exempel det här med skolan. Mina första år i skolan var precis i skarven mellan det gamla och det nya. Jag gick två år i småskolan, och skulle sedan gått över till folkskolan om allt fortsatt som förr. Men då infördes grundskolan i Falkenberg, den kommun där jag växte upp. Nu vet jag mer om varför, vad som var tanken bakom grundskolan, att det skulle vara en skola där alla hade samma förutsättningar och tillgång till utbildning oavsett om man var fattig eller rik.
I det gamla systemet gick man antingen i folkskola till och med årskurs sju, eller kanske åtta. Eller så gick man på realskolan ett par år ytterligare. De där åren kunde vara avgörande om man kom från ett fattigt hem. För förr skulle man ut och jobba direkt efter skolan och alla föräldrar hade inte råd att försörja sina barn ytterligare några år.
Det kanske låter som 1800-talet men så här var det långt in på 1900-talet.
Och idag kan jag läsa på universitet på distans så mycket jag vill. Och förkovra mig. Det är jag tacksam för.
Nu letar jag efter någon annan distanskurs i historia att läsa till hösten. Kanske blir det grundkurs, jag har inte bestämt mig än.
Andra bloggar om: historia, folkhemmet, industrialisering
Så intressant och bra sammanfattat.
Tack, Mia! Jag ville inte ta något direkt från tentan eftersom alla inte lämnat in än. Men det hade nog varit mer intressant.
Låter väldigt intressant. Tänker när jag läser detta, att det finns mycket att göra när man går in i pensionsåldern om fem år. Då får man tid att studera, måla, musicera….. Synd att man inte hinner det redan nu, men det funkar inte i dagens skolhets. Tiden finns inte till att göra något bra av studierna…. eller målandet….
Ha en bra påsk!
Anna-Lena, det har du alldeles rätt i. Vi kommer nog aldrig att bli sysslolösa som pensionärer. :-) Tack detsamma!