juli 2013 – Tankarnas hotell

Fin skörd

I år har jag ovanligt riklig skörd i potatislandet. I alla fall känns det så.

Det här är potatis från ett enda potatisstånd. Det är gott och väl mer än vad som gick åt till middag till oss två idag, och då hade jag även tagit undan lite till sättpotatis.

Vilken sort det är vet jag inte, jag har lite blandpotatis i ena landet.

Nu kommer tomaterna också. Än är det inga mogna på mina plantor men det finns en hel del gröna. Kanske att det går att skörda om ett par veckor.

Jag har både körsbärstomater, bifftomater och vanliga tomater, totalt sju plantor. Det kommer tomater på alla plantor men själva plantorna är inte så frodiga som de brukar vara. Ändå har jag gjort som vanligt, med vattning gödsling, odlingsplats med mera. Det blir nog lite magrare skörd än vanligt, ser det ut som.

Edmund de Waal om en släkthistoria

Engelsmannen Edmund de Waals bok ”Haren med bärnstensögonen” kom ut 2010 och finns nu i billig pocket. Det är en släkthistoria från Europa, främst under 1900-talet.

Jag är barnsligt förtjust i att läsa släkthistorier.

Edmund de Waal är keramiker och författare. Hans farfars farfar var vetehandlare i Odessa vid mitten av 1800-talet och blev omåttligt rik på vetehandeln. På 1860-talet flyttade familjen till Wien där de byggde sig palats och startade bank. Några ättlingar bosatte sig i Paris, andra på andra håll i Europas städer.

Familjen är judisk. I Wien drabbas de förstås av judeförföljelserna före och under andra världskriget och förlorar hela sin Â förmögenhet. Men de flesta överlever med hjälp av andra släktingar.

Historien kretsar kring en samling små japanska föremål, som kallas netsuker, och som går i arv på krokiga vägar för att till slut hamna hos Edmund de Waal i London i vår tid. Han följer netsukerna på vägen genom släkten och historien.

Det är en storslagen berättelse, känslosam och mycket välskriven. Väl värd att läsas.

Snart är boken klar

Nu har jag skrivit klart manuset till den senaste boken, den om Tor Wiklunds bilder från hans 49 år som pressfotograf. Den blir väldigt fin, om jag får säga det själv. Det beror så klart på alla hans fina bilder.

Nu ska både Tor själv, förläggaren Niklas Wrångberg på Position Förlag och jag gå igenom texterna innan det är dags för tryckning. I början av september ska boken finnas till salu.

Det här är ett av bokens uppslag. Det är potatisplockare i Almvik som han fotograferade 1970. De här bilderna blev senare en utställning. Klicka på bilden så ser du den i större format och kan läsa texten.

Det är ett privilegium att få göra en sådan här bok, att få vara med och skriva den. Så intressant och roligt, och så mycket lokal historia som finns i hans bilder.

Tor började fotografera tidningsbilder 1954 och gick i pension från Västerviks-Tidningen 2003. Vi var arbetskamrater i nio år, och gjorde många reportage ihop.

Sabrina Janesch: Kattbergen

Sabrina Janesch

Vilken bra bok hon skrivit, polsktyskan Sabrina Janesch!

Jag vet att jag upprepar mig men bloggar bara om bra böcker. :-) De andra lägger jag inte tid på. Men den här förtjänar att läsas av fler.

Boken heter Kattbergen. Huvudperson är Nele, en ung kvinna som arbetar som journalist i Berlin. Hon har sin mors släkt i västra Polen (i Schlesien) och när hennes morfar dör bestämmer hon sig för att resa till den plats i Ukraina (i Galizien) som han kommer ifrån. Han flydde därifrån under andra världskriget, tillsammans med sin fru och deras första barn, och med flera andra bybor. De var alla av polskt ursprung och utsattes för etnisk rensning i området.

Först tar hon sig till den by i östra Polen där hennes morfar och mormor fick en fristad efter flykten, och därifrån åker hon vidare till andra sidan gränsen in i Ukraina och hittar morfars lilla by.

Det här är en typ av historia som jag gillar att läsa, om att söka efter sina rötter. Det är dessutom en mycket bra berättelse med både spänning och humor, lite magi och fina personporträtt. Dessutom en debutbok, en mycket bra sådan. Bör absolut läsas!

Mogna bär

Nu är mina pineberries mogna. Åtminstone några av dem. Â Bären ska vara en korsning mellan ananas och jordgubbar, eller en sorts vita jordgubbar. De smakar nästan som jordgubbar, men kanske lite syrligare och friskare. Bären blir aldrig röda utan är mogna när prickarna är röda.

Det är första gången plantorna bär frukt.Â Fler bär är på väg.

Förra våren köpte jag två plantor, mest på kul och för att se vad det skulle bli. Jag planterade de i en dubbel pallkrage.Â Jag var osäker på om de skulle klara sig över vintern. Plantorna tål inte frost, så jag la över en massa löv i höstas och så ett nät ovanpå så att det skulle ligga kvar. Och det gick ju bra. I vår har de skjutit fart och det är massor av nya små plantor från skotten. De verkar vara väldigt bra på att föröka sig, nu är i stort sett hela pallkragen full med pineberryplantor. Kanske får jag plantera ut dem lite mer till våren.

Det är roligt att prova något nytt ibland.

De flesta somrar brukar jag göra fläderdricka och koka sylt på de bär jag har. I förra veckan gjorde jag en sats med fläderdricka och la till en halv liter jordgubbar, efter tips från min kusin Ann-Kristin. Det blev fantastiskt gott!

Omkring två liter dricka blev det. Jag hade inte tillräckligt med glasflaskor så jag fick improvisera lite. Allt är nu infruset, utom det vi druckit upp. En ny sats, nu med rabarber och lite jordgubbar, är också klar, och en tredje sats med jordgubbar är på gång.

Av resterna, det vill säga citronskivor, fläderblommor och jordgubbar, kokade jag marmelad. Det blev en riktig god marmelad, lite bitter i smaken. Tre burkar blev det. Jag använde det här receptet.

I år har jag skördat mycket jordgubbar. I mitt eget land har jag inte särskilt mycket men en av grannarna är bortrest flera veckor och en annan granne och jag tar hand om hennes jordgubbsland och skördar jordgubbarna. Här om dagen blev det fem liter så jag kokade sylt och gjorde en jordgubbspaj. Himla gott! Man blir bortskämd.