Sven-Olov Karlsson har skrivit en annorlunda bok, en bok full av sorg och kärlek, liv och död. Om hur det är att leva på landsbygden på riktigt. Den heter Italienaren men har inget med Italien att göra. Italienaren är vad farsan kallas, farsan till Peter och Sören från gården Svedden i den lilla byn Ålsvärta någonstans i Västmanland.
Det som gör boken annorlunda är tonen och tilltalet, språket som möter oss. Jag kan inte beskriva det, men det tilltalar mig. Det är rakt på och ändå kringelikrokigt. En stilistisk fullträff.
Men mest är det berättelsen som träffar mig i hjärtat.
Bokens huvudperson är Peter, 24 år och äldste sonen i familjen. Lillebror Sören är två år yngre. Pappa Karl-Erik är månskensbonde och bussreparatör. Och så är han svårt sjuk i cancer. Han går mot döden och det förstår vi ganska snart. Peter förstår det också, fast han inte vill det. Han åker hem till föräldrarna varje helg och hjälper till.
Familjen bor på en gammal släktgård och gamla farmor har inte varit död så många år. I närheten finns släktingarna, kusinerna, och alla är de som de är. Lite eljest, som man säger uppåt landet.
Åh, det är så bra berättat. Läs boken!