Natten till igår vaknade jag vid halvtretiden och var klarvaken. Det gick inte att somna om. Jag hade somnat runt elva så det blev inte mer än omkring tre timmars sömn.
Jag gjorde precis som jag lärt mig. Kämpade inte emot utan gick upp efter ett tag och la mig i soffan och läste en stund. Försökte sedan somna om i soffan men utan resultat. Sedan gick jag tillbaka till sängen för att försöka sova där igen, men lyckades inte. Till slut gick jag upp igen, vid halvsextiden. Klockan sex skulle jag ändå gå upp, eftersom jag skulle till stan och jobba.
Två stora koppar kaffe i kroppen hjälpte kanske lite för att hålla mig pigg på morgonen. Man känner sig lite dimmig under dagen efter så lite sömn på natten, men att hålla igång med jobbet och vara sysselsatt fungerade bra, även om jag gäspade ibland. Jag var lite orolig för att köra hem på kvällen och nicka till vid ratten, men det gick bra.
Igår kväll var jag så trött så jag hade ont i kroppen, och lade mig vid nio. Men efter en dryg timmes sömn var jag klarvaken igen. I natt blev sömnen som vanligt. Nu är jag någorlunda pigg igen.
Att inte få sova som man behöver är en plåga, och jag vet att jag delar den med många. För min egen del handlar det till stor del om en reaktion på stress. När jag försöker pressa in för mycket på för lite tid.
Ibland kan det bli riktigt plågsamt, när det går ett par nätter i rad med för lite sömn. Då får jag ta igen det med en tupplur på dagen, om jag kan, med det rubbar sömnvanorna. Jag önskar att jag var en sådan som de som säger att de somnar så fort de lägger huvudet på kudden.
Andra bloggar om: sömn
Det måste vara mer än besvärligt med sviktande sömn. Misstänker att du testat de flesta ”lugnande” the-sorter, musik m.m.
Jag somnar väl inte direkt jag lagt mig, men sover mycket bra. Endast vid ”allvarligare” personliga problem som sömnen kan rubbas för mig. Som väl är så sker det inte så ofta.
Då har du något att vara tacksam för.