För första gången i livet har jag firat jul på Gotland. Det var där vi samlades i år, barnen, deras pappa med sambo, äldste sonens svärföräldrar, barnbarnet och vi. En fin jul, på alla sätt.
Jag är Gotlandsfrälst sedan många år. 1976 eller 1977 var jag där första gången, då i september, och blev förtjust. Sedan var jag där på en jobbkonferens en hösthelg några år senare. 1982 var jag där för första gången sommartid, på cykelsemester med två väninnor.
Mina barns far har sin släkt på Gotland, och bor där själv nu, så det har blivit många besök där när barnen var små och så länge vi var gifta.
Gotland är en fin ö att vara på. Annorlunda växtlighet, ett annat landskap, oändliga vita stränder. Och så språket!
Några bilder från julens Gotlandsbesök:
Utsikt mot norr från Fårösund.
Några meter längre bort.
På juldagen gjorde vi en utflykt till Fårö. Första stoppet var raukfältet Digerhuvud, som är det största raukområdet. Ett mäktigt landskap. Maken fotograferade också så klart.
Det lilla fiskeläget Helgumannen med sjöbodarna på rad på stranden.
Helgumannen, med båtarna uppdragna. Det blåste isande kallt här.
Langhammars raukområde, denna iskalla juldag. Här finns Gotlands största rauk tror jag, den som är till vänster.
Precis så här magiskt vackert var det faktiskt vid Langhammar i skymningen på juldagen. Alldeles blått, och så den rosa strimman.
Vi åkte färjan över till Gotland. Jag har tidigare lärt mig lite om färjehistoria, och hittade dessa fotografier vid ingången till förliga salongen. En rad bilder som berättade om hur det var förr. Denna bild är från 60-talet tror jag, då man vinschade ombord bilarna. Det var långt innan man hade bilfärjor, när vi svenskar precis hade börjat åka på bilsemester.
Tack för de fina bilderna! Jag har läst om raukarna länge sedan men glömt. Har man kommit fram till vad de är? Formade av naturen eller placerade dit av någon orsak? Var det så att man trodde att jättar hade slängt dit dem?
Raukarna är formade av naturen. Det är kalkstenstoder som spolats av havsvågorna som tagit bort de mjukare bergarterna. Så förklaras de på Wikipedia.