Just nu är det en del debatt om Västerviks centrums överlevnad. På senare år har flera varuhus etablerats vid infarten till stan och handeln i centrum förlorar kunder.
I måndags diskuterades detta i kommunfullmäktige och igår i en grupp handlare i stan. Men diskussionen har pågått länge.
Det sker alltså en förskjutning av stan västerut. Inte bara av affärer och arbetsplatser utan också av bostäder, allt detta som utgör själva kärnan i en stad. Detta blev påtagligt på nytt för några veckor sedan när jag läste artikeln om nya bostäder vid infarten.
När jag flyttade till Västervik 1981 var Kvännarenområdet ganska nytt men det kändes som om det låg långt från centrum. Sedan dess har bostadsområdena fortsatt växa västerut.
Västervik är en långsmal stad, utbredd ungefär i nordvästlig-sydöstlig riktning. (Eniros karta) På 40- och 50-talet byggdes Johannesdal, en förstad i stil med Vällingby, där man skulle både arbeta, bo och ha tillgång till service. Johannesdal hade sitt eget lilla centrum kring klockan.
För drygt hundra år sedan byggdes Sta Gertruds sjukhus vid Marnäs, som då var en bra bit utanför centrala stan. Mentalsjukhus ville man ha långt från stadsbebyggelsen. Numera är det en stadsdel med många nya bostäder, men också jobb, inte minst på fängelset.
Förskjutningen västerut är kanske lite överraskande för oss som bor i Västervik. Vi tycker nog att stan ska ligga utmed vattnet.
Frågan är vad som kommer att hända i framtiden. Jag som gärna tittar bakåt har slagits av vilken förändring som skett under alla de år som gått sedan Västervik blev Västervik.
Jag tror att den här kartan är från 1707, eller i alla fall tidigt 1700-tal. Den hänger inom glas och ram på VT:s redaktion, det är därför det blänker i glaset på bilden.
På 80-talet upplevde jag att Spötorget var Västerviks centrum. Här kunde man bli stående halva lunchen och prata med bekanta bara för att alla rörde sig här omkring. Domus, biblioteket och så systembolaget lite längre bort. Idag tror jag att Spötorget inte är lika frekventerat, och särskilt inte nu när busstrafiken lagts om.
Tittar vi på 1700-talets karta finns inte ens Spötorget. Där det ligger kom landsvägen söderifrån in i stan och det var utmarker där Mejeriet och Biostaden nu ligger, om jag tolkar kartan rätt. Troligen var centrum då mer kring Stora torget och vid Sta Gertruds kyrka.
Stans centrum förskjuts alltså i takt med utbyggnad. Kommer centrum av Västervik om tio eller tjugo år att vara uppe vid Ljungheden? Blir det gamla Västervik bara en turistkuliss som putsas av på sommaren? Det känns väldigt avlägset att tänka sig det.
Själv vill jag ha kvar stadskärnan, och känslan av att befinna mig i en stad med en lång historia. Jag hoppas att jag inte är ensam om den tanken.
Andra bloggar om: Västervik, stadskärna