Gustav Fridolin har skrivit en fin och kärleksfull hyllning till sin morfar, med samma namn. När jag nu läst den tänker jag att han inte är en politiker som skrivit en bok, utan en författare som också är politiker.
Gustav Fridolin är en verkligt god berättare, med ett levande och lättläst språk och en berättelse som är både enkel och komplicerad på samma gång, och som talar direkt till hjärtat hos läsaren. Det är jag övertygad om.
Vi ska komma ihåg att det är en roman, även om den handlar om en människa som funntis och levt. En roman är det därför att han ger oss en bild av sin morfars liv som han aldrig kan veta om den verkligen stämmer. Men det spelar ingen roll, för det är inte fakta om hans morfar som är det viktiga här utan just den bild han förmedlar.
Gustav Fridolin skriver om sin morfar att denne föddes ”…i ett land och dog i ett annat.” Med det menar han att det Sverige som var då, när hans morfar växte upp på 20- och 30-talet, det fanns inte längre när morfadern slutade sina dagar på 2000-talet. Gustav Fridolin den äldre är ett i högsta grad levande exempel på hur det gamla Sverige förvandlats till det nya, på gott och ont. Han kom från ett fattigt hem i Göinge där han växte upp med sin farmor och farfar, en fattigdom som många nog idag har svårt att föreställa sig. Men då var fattigdomen utbredd och synlig. Idag är den mer dold.
Morfar Gustav Fridolin får arbete i affär, blir expedit i en herrekipering i Malmö och kan till slut ta över en sådana affär i Vittsjö utanför Hässleholm. Där växer den unge Gustav Fridolin upp och tillbringar mycket tid med morfar.
Det här är en bok som jag är övertygad om att många släktforskare önskar sig kunna skriva om sina tidigare generationer. Att gjuta liv i de människoöden man så väl känner, och samtidigt inte känner. Vi kan veta mycket om en människas yttre liv, det vi kallar fakta, men kanske aldrig helt förstå en annans inre liv, oavsett hur meddelsamma de är.
Detta är en klart läsvärd bok.
Andra bloggar om: Gustav Fridolin
