Trots att jag gärna läser deckare blev jag besviken på Elizabeth George när jag nu läste hennes ”En lögn att lita på” (pocket 2013). 636 sidor, så jag tänkte mig mycket sommarläsning för pengarna när jag köpte den. Jag läste ut den, men på slutet med allt mindre entusiasm.
Det är säkert minst tio år sedan jag läst något av henne senast, och jag minns att jag då var lite trött på hennes böcker. Det finns ju så mycket inom deckargenren att välja på idag så vill man läsa deckare är det inte svårt att hitta något intressant.
Elizabeth George är ju en mycket hyllad deckarförfattare och kanske är det nästan som att svära i kyrkan att kritisera henne? Mitt intryck från den här boken är att den är alldeles för rörig med för många sidospår. Människorna känns ytliga och saknar delvis normala mänskliga känslor. Det är lite för skruvat och karaktärerna lite för arketypiska. Dessutom anar man nästan lite kryperi för överklassen.
Det finns naturligtvis en del bra i den här också, annars skulle jag nog slutat läsa. Det är alltid trevligt att läsa om England och engelska förhållanden, och ståndssamhället som nog lever kvar mer där än här.
Vi får se om det blir någon mer läsning av hennes deckare för min del.