Vilken fantastisk helg vi haft! Nästan som högsommar fast vi nu är inne i höstmånaden september. Det har varit lagom varmt, riktigt behagligt. Skogsvandring igår och ett besök på Puksättersbadet i Gunnebo idag blev det.
I går var vi i skogen i fyra timmar och plockade lingon och svamp, och givetvis med fika i ryggsäcken. Makens kusin var med och vi hjälptes åt att plocka. Tyvärr sitter lingonen ganska glest i år, åtminstone i våra skogar här hemmavid, så det blir inte så mycket bär. Två liter fick vi ihop tillsammans.
På svampjakt har vi alltid siktet inställt på kantareller men det hittade vi inte en enda. Däremot en hel del smörsopp och ett par karl johan.
Lingonen är nu infrysta och svampen ligger på tork. Jag skär dem i tunna skivor och lufttorkar svampskivorna på ett myggnätsfönster som jag lagt på två stolryggar. Det fungerar bra. Tidigare i veckan torkade jag annan svamp och förr om åren har jag torkat trattkantareller så här.
I eftermiddag åkte vi till Gunnebo för att promenera en stund. Jag har ju skrivit en del om Gunnebos historia och skulle nu visa maken bruksdammen, nedre bruket med mera. Sedan fortsatte vi promenaden till Puksättersbadet. Det var riktigt gassig sol på vägen och vi hade tänkt gå till Fermersbo men nöjde oss med badplatsen. Det är fint där, men det såg inte så trevligt ut med alla maneter och alger i vattnet.
När vi var vid Puksätter funderade jag på om det funnits ett torp här en gång i tiden, som gett namn åt badet. Ofta är det gamla torpnamn som lever kvar på olika platser. Och givetvis är det så även här.
I husförhörslängderna för Gladhammars socken ser jag att Puksätter var ett torp under Hofgården, en av de tre ursprungliga gårdarna i Gunnebo och som låg där nedre bruket finns. Torpet var bebott i ungefär 50 år.
Första gången det finns med i husförhörslängden är 1816-21. En familj flyttade hit från Västrum 1818 och bestod av torparen Anders Granbeck, född 1786 i Tryserum. Hans hustru heter Lisa Jonsdotter, är tre år yngre och född i Ed. De har tre söner som heter Abraham, Reinhold och Lorenz, födda 1813, 1817 och 1819. Lille Lorenz blir alltså det första barn som föds i torpet Puksätter.
Hustrun Lisa dog 1837. Då har Reinhold redan lämnat hemmet när han är 14 år. Lorenz flyttade till Hofgården 1840 där han blev dräng, men far och äldste sonen Abraham bodde kvar. Båda arbetade på bruket. 1843 gifte sig Abraham med pigan Maja Carin Jonsdotter och de fick tre barn. I oktober 1855 dog Maja Carin, 33 år gammal. Dödsorsaken är inte noterad, men antagligen var det barnsäng eller tuberkulos. Anders Granbeck dog ett halvår senare, ännu inte fyllda 60 år. Abraham och sönerna flyttade sedan till Södra Vi.
Den första familjen på torpet Puksätter. Bild från Gladhammar AI:6 (1816-1821) Bild 55 / sid 39a, Arkiv Digital.
De som verkar ha varit sist på torpet är två arbetarfamiljer på bruket. De bodde här åtminstone fram till 1875, men i nästa husförhörslängd (1876-1880) är ingen alls noterad som boende på Puksätter. Om det innebär att båda familjerna flyttat vet jag inte. Kanske är de i stället bokförda under sina arbetsplatser, vilket är det vanliga.
Den ena av de två sista familjerna är puddelarbetaren Olof August Norberg, hans hustru Maria Lovisa Persdotter och sönerna Carl Gustaf, Karl August och Axel Sanfrid. Föräldrarna var födda på 1840-talet och barnen 1868, 1870 och 1874. De flyttade hit från Vintrosa 1874 och de är födda i Tysslinge och Nora. Axel Sanfrid blev den siste som föds på torpet Puksätter, så vitt jag kan se. Att arbets i puddelverket innebar att han arbetade med att omvandla tackjärn till smidesjärn. Kanske skötte han puddelugnen.
Den andra familjen är arbetaren Gunnar Gunnarsson, hustrun Carolina Sophia Granat, och barnen Carl Oscar, Hilda Sofia, Anna Amalia och Gustaf Patrik. Föräldrarna var födda 1818 och 1829 i Djursdala respektive Locknevi men barnen föddes i Gladhammars socken 1859-69. De har också flyttat in 1874, från Valstad.
Om det varit ett eller två torp framgår inte, men troligen var det bara ett. Man bodde ju trångt förr. När vi gick nere vid badet idag funderade vi på var ett torp skulle kunna ha legat. Kanske låg det där det nu finns en gammal övergiven stuga, som jag antar varit omklädningsrum eller klubbstuga till idrottsföreningen. I dag tycker vi nog att det hade varit fint att ha strandtomt här, om det inte vore en badplats, men vid den tiden folk bodde här ville man inte bo så när vattnet, det ansågs bli kallt och fuktigt och svårt att hålla värmen på vintern.
Jag såg inte någon torpskylt från någon torpinventering, men det kan det ju finnas.
Vad gör man nerbäddad med förkylning och feber ett par dagar? Sover, slösurfar och läser. Under de senaste dagarnas förkylning har jag läst två deckare av den engelska författaren Elly Griffiths. Det är den fjärde och femte som har arkeologen Ruth Galloway i King’s Lynn som huvudperson.
