Nu börjar jordgubbarna mogna men det går sakta. Vi skulle behöva mer sol i stället för regn. Sedan midsommarhelgen, på fem dagar, har vi fått 55 mm regn. Det mesta kom igår och man får ha stövlar på för att gå på vissa ställen på gräsmattan för det är så vattensjukt. Rädisorna har i alla fall blivit fina.
Någon egen potatis tog vi inte upp till midsommar, även om ett av potatisstånden började blomma då. De får växa på sig lite till. Bara det inte blir så blött i jorden att potatisen börjar ruttna.
För några dagar sedan hade jag årets första tomat på gång. Men så blev det inte, i natt hade mördarsniglarna ätit upp halva. Jag hoppas att de andra tomaterna klarar sig. Sniglarna är ett gissel. Vi tar de på kvällarna och jag lägger ut Snigelfritt i landen, men inte hjälper det helt.
Det är den 24 juni och detta är mitt först blogginlägg denna månad, efter en mycket arbetsintensiv period. I måndags hade jag deadline för en bok jag producerat på kortare tid än som först var planerat. Men det gick bra och jag hoppas innerligt att jag inte missat något väsentligt. Tryckningen är redan igång. Det är alltid lite ångestfullt att lämna en bok till tryck. När filen väl är lämnad och tryckningen igång går det ju inte att justera något. Så allt måste vara kontrollerat både en och två gånger.
Nu ska jag ta itu med allt annat jag skjutit framför mig de senaste veckorna. Men lite lugnare blir det i alla fall. Snart kommer barn och barnbarn hem och den riktiga sommaren börjar.
I går fick jag veta att ytterligare en faster gått bort, faster Märta i Skåne. Hon har varit sjuk en tid. Ännu en brusten länk i släktkedjan. Nu är de bara tre syskon kvar i pappas familj, i början av året var de fem. Det är sorgligt men samtidigt är jag tacksam för de år som gått.
I eftermiddag tog jag en tur i skogen, för att få frisk luft och klara tankarna. Vi vägkanten såg jag årets första kantareller på gång. De får stå kvar. Kanske kan det bli ett svampår i år.