Månad: april 2016

Gräver ner potatis

potatis1

I förra veckan började jag vårbruket. Då vände jag ner lite gödsel i potatislandet. Idag har jag grävt ner den första sättpotatisen. 14 stånd hoppas jag det ska bli efter dagens arbete. Det är ett par korta rader och så några vid sidan om en vinbärsbuske. Visserligen ska det bli frost natten till måndag men jag tror att de klarar sig nere i jorden.

potatis2

Potatisen har förgrott inne i vår. Ett par har legat ihop så tätt att groddarna växt ihop, så de får ligga tillsammans i jorden.

potatis3

Jag har mer potatis kvar som får gro lite till. Jag sätter i omgångar nu fram till mitten eller slutet av maj, beroende på tid och väder. Att sätta nu runt den 20 april är tidigt för min del. Första maj brukar annars vara starten för att sätta potatis, och var så förr i tiden också, åtminstone i mina hemtrakter. Förra året satte jag de första den 19 april, men de kom inte upp så mycket tidigare än de som jag satte runt första maj, vad jag minns.

Gruvstrejken 1972

Ibland kopplar jag av med att läsa en deckare. Som idag, efter en arbetsintensiv vecka. Det blev ”Revolutionens barn” av Peter Robinson. Han slog igenom stort med ”En ovanligt torr sommar” för ett antal år sedan, den tror jag att många har läst.PeterRobinson

Framför allt gillar jag hans deckare för att de utspelar sig i Yorkshire, där jag själv bodde när jag var i England i min ungdom. Jag var först i Stockton i norra Yorkshire och sedan i Doncaster och Scarborugh längre söderut.
Den här deckaren (den senaste av hans som kommit på svenska tror jag) handlar om just den tiden också, 1972-73. Det var då jag var där, i ett och halvt år.

I boken är en viktig del av intrigen de gruvstrejker som skedde just då, 1972, och fler strejker senare. Jag ska inte berätta för mycket om bokens innehåll men en man i min ålder mördas och mordutredningen går tillbaka till hans liv just dessa år.

När jag läste detta idag kom jag ju ihåg gruvstrejken och den stämning som rådde där just då. Jag jobbade bland annat på ett litet hotell i Scarborough och en av mina arbetskamrater, Jane tror jag hon hette, kom från en gruvstad och hennes pappa och bror deltog i strejken. Det var en ibland hätsk stämning minns jag, och det kommer fram en del om det i den här deckaren.

Ja, tänk så lite det behövs för att komma ihåg sådant som hände i ungdomen.

Yorkshire är väl inte den roligaste platsen på jorden men jag gillade att bo där då. 25 år senare var jag tillbaka med mina barn och visade dem var jag bott och arbetat, och då hade mycket förändrats. Kanske vore det dags igen att göra om en sådan nostalgiresa.

Boken är för övrigt mycket läsvärd om man gillar deckare och om man vill läsa om det engelska klassamhället.