Förra sommaren gjorde jag en utflykt till Malmköping med en väninna. När vi kommit fram och steg ur bilen efter en och en halv timme blev det verkligen påtagligt för mig hur stel jag blivit i kroppen på senare år.
Det här upplever väl de flesta som blir äldre men det går gradvis. För mig blev det i alla fall en påminnelse om att jag måste håll mig igång och röra mig mer. Så sedan den dagen har jag gått mer. I genomsnitt har det blivit 10 454 steg per dag. Drygt 3,8 miljoner steg på ett år.
Tills jag bröt benet 2010 sprang jag regelbundet, men efter det har jag gått. Jag har gått mycket i terräng, alltså i skogen, det sa sjukgymnasten skulle vara bra för att stärka benmusklerna efter benbrottet. Många dagar blev det 10 000 steg men många dagar blev det mindre och kanske runt 8000 steg/dag i genomsnitt. Jag använder hälsoappen i mobilen för mina stegmätningar. Jag gillar att ha mätbara mål, det sporrar mig.
Att det skulle vara önskvärt att gå 10 000 steg per dag är ju bara en siffra och hur viktig den är vet jag inte. Säkert är det individuellt hur mycket man behöver gå, men för mig är det ett bra mått.
Under senare år har jag fått artros i en höftled, så nu är det ännu viktigare att röra på mig. Artrosen har smugit sig på och det tog lång tid innan jag förstod att det var något annat än efterverkningar av mitt brutna ben. Värken och smärtan har ökat gradvis och för ett tag sedan var jag på vårdcentralen och fick min diagnos.
Där träffade jag en väldigt bra sjukgymnast (fysioterapeut heter det nog numera) och jag fick med mig ett träningsprogram hem. Det kallas artrosskola och det har varit väldigt bra. Smärtan och värken har minskat. Artros går ju inte att bota utan det är symptomen man lindrar. Jag fick också rådet att dela upp promenaderna på flera gånger per dag så jag går två-tre halvlånga promenader varje dag. Jag går mycket i skogen, vi har den ganska nära där vi bor och det är fint. Jag märker skillnad om jag bara gått på asfalten i stan eller om jag gått i terräng i skogen, alltså avvikit från stigarna. Att gå i terräng ger mindre värk under natten. För värk har jag kvar, det får jag nog leva med.
Att upprätthålla den fysiska träningen och att gå mina 10 000 steg per dag känner jag mig verkligen motiverad till, eftersom det lindrar smärtan. Att ha ont är inte farligt, det är bara att lära sig hur mycket smärta man tolererar, sa sjukgymnasten. Vila bort artros går inte. Och jag tänker verkligen inte bli sittande i väntan på bättre tider, för de tiderna kommer inte av sig själv.
