Invandrare är generellt mer välutbildade än andra svenskar men har ändå svårare för att få jobb. Om det resursslöseriet har jag läst i en kursbok (Hansen/Orban: Arbetslivet, Studentlitteratur 2002) i helgen, när jag låg däckad i soffan av en förkylning. Då läste jag också en del i en ny bok jag köpt om tips och trix i Photoshop, som jag tänker lära mig lite bättre.
Boken om arbetslivet var väldigt intressant. Här läste jag om både det historiska och nuet, om kön och ålder och social klass och mycket annat som påverkar våra möjligheter och förutsättningar på arbetsmarknaden. En av de saker som gör mig mest betänksam idag är de slimmade flexibla arbetsplatserna där det inte finns några marginaler utan man tar in folk på tidsbegränsade anställningar (kapitel 10 i boken) för att klara verksamheten. De är en buffert för arbetsgivarna, en stödtrupp som riskerar att bli ett B-lag på arbetsmarknaden. Hälften av de tidsbegränsat anställda har bara en arbetsgivare, mellan jobben är de arbetslösa. De bekostar alltså arbetsgivarens behov av flexibilitet.