Beatles på hemmet

”Det är för lite rock ’n roll på hemmet” sa en av cheferna i äldreomsorgen till mig idag vid ett arrangemang jag var på för tidningens räkning. Och socialchefen håller med. Vi pratade om vilka krav och behov framtidens äldre har, vilka vi själva kommer att ha när vi blir gamla. Att vi kommer att vilja lyssna på Rolling Stones och Beatles på hemmet i stället för dragspel. Själv vill jag så klart ha en uppkopplad dator även om 30-40 år, om jag inte redan fått ett chip i nacken som kopplar mig till sambandscentralen och trycker in alla information i hjärnan på mig. Oavsett hur tekniken ser ut i framtiden måste jag kunna fortsätta att kommunicera med omvärlden, och publicera mig, det är jag övertygad om. Jag tror inte åldern gör någon skillnad. Och jag vill lyssna på Meatloaf och Broder Daniel och Sinead O’Connor på hemmet också, och få sova till elva en lördag om jag känner för det. Om det nu blir något kollektivboende i offentliga sektorn för oss 50-talister… kanske har äldreomsorgen då redan rämnat i kaos när 40-talisterna kört slut på de unga anställda som ska ta hand om oss.