Hela den här helgen har jag grottat ner mig totalt i Gotlandstrafikens historia här i Västervik. Alltså om passagerartrafiken mellan Gotland och Västervik i historisk tid. När började den? Vilka fartyg har gått, och när? Att det tog slut 1988 vet jag sedan länge, eftersom jag bott här sedan 1981.
Anledningen är att det nu i januari kommit nya förslag om att Västervik borde få tillbaka Gotlandsfärjan. Nu tror jag ju inte att det blir så, för gotlänningarna själva vill ha kvar Oskarshamn som sydlig hamn.
Men det här gav mig anledning att börja leta efter historiska uppgifter om Västerviks Gotlandstrafik. Uppgifter finns. En hel del på nätet men också i en bok som heter ”Över Östersjön till Gotland” av Christer Jansson, och i Gotlandsbolagets jubileumsskrift från 1985. Och hos människor som fortfarande minns.
En fantastisk faktabank om fartyg finns på www.faktaomfartyg.se. Den är en helt ovärderlig källa till kunskap för den som vill veta något om fartyg, nuvarande eller äldre.
Det är väldigt roligt att börja rota i något sådant här och sammanställa till en helhet. Nu vet jag att passagerartrafiken Västervik-Visby började med ångbåten Ellida 1829. Sedan var det postångarna som också tog med sig passagerare ombord, och det var ibland riktig riskfyllda resor vintertid. Ångaren Tjust gick i trafik till Visby 1911-17.
Den moderna färjetrafiken startade 1963. Då ville turisterna ha med sig sina bilar ombord så Gotlandsbolaget var tvunget att skaffa bilfärjor. Den första bilfärjan som gick på Västervik var M/S Christoffer Polhem, som tidigare hette M/S Kronprinsessan Ingrid. Då fick man flytta färjeterminalen från Skeppsbron till Lucerna. Sedan rullade det på i 25 år.
Själv åkte jag till Gotland flera gånger under 80-talet, med M/S Thjelvar. Den sommaren äldste sonen var nyfödd stoppade jag ner honom i barnvagnen och promenerade ut till färjan och åkte över. Hans pappa väntade i Visby.
Skulle vi få tillbaka färjan till Gotland så skulle jag åka igen.
När jag är helt klar med min sammanställning ska den förstås ut på webben. Kanske senare i veckan.
Andra bloggar om: Gotlandsbolaget, Gotlandsfärjan
Hej,
sommaren 1962 arbetade jag på Gotlandsfärjorna, först på M/F (eller M/S) Gotland och senare ombord på S/S Drotten. Systerfartyget Visby såldes, minns inte om det var under 1962. Som bilfartyg hade vi, om jag rätt erinrar mig, M/S Christoffer Polhem. Drotten gick turerna Nynäshamn, Oskarshamn och Västervik (Västervik endast sommartrafik) och lade då till vid Skeppsbron. I slutet av sommaren togs ett fåtal bilar ombord på Drotten, tror två eller tre, i mån av plats. Minns att Drotten for omkring som ett nötskal vid hård vind, hon var ju inte heller så stor och ”rundbottnad”, om man nu kan säga så.
Intressant. Jag har några detaljer till att kolla upp, sedan ska jag publicera det jag skrivit om historiken.
Det som ett par personer talat om nu är att en båt som hette Elektra var följebåt till passagerarfärjorna under 1964 och 1965, för att få plats med alla bilar på överfarterna. På Elektra fanns plats för 150 personbilar.
Vad arbetade du med ombord? Själv var jag telegrafist under mina år till sjöss på 70-talet.
/Eva
Inte var det fullt så intressant som det yrke du hade. Jag tillhörde restaurangpersonalen. Det mest ”spännande” var väl att jag blev utvald att servera landshövdingen med sällskap (vilken landshövding det nu kan ha varit) för att jag, som min chef sade ”inte var rädd av mig”. Jag fick fem kronor i dricks, mycket pengar 1962. Och så en av de sista resorna för sommaren. Vi hade några bilar på fördäck och det var rätt så mycket vind, 25 sekundmeter påstods det. De surrade bilarna slet sig och åtminstone en av dem skadades. Det gick att teckna försäkring för överfarten, vet inte om det stämmer, men den bil som skadades mest, det lär ha varit den som inte varit försäkrad.
Och så köpte jag mitt första marsvin av en passagerare för fem kronor. ”Vi tror att hon är dräktig”, sade de. Det var hon.
Ja, och så var vi ett gäng ”flickor” som gick till Snäckgärdsbaden för att ha trevligt. Denna kväll var det twisttävling. Jag och min okände partner kom på tredje plats i finalen. Dagen efter linkade jag omkring med en frottéhandduk om vristen. 1962 var en händelserik sommar.
I mina ”gömmor” har jag ett vykort av S/S Visby, om jag inte minns fel, där hon ligger vid kaj i Västervik. Det sades att Visby såldes till Grekland för att gå i trafik mellan öarna där nere. /A
Det låter som en spännande och intressant tid. :-) 25 sekundmeter är väl inte att leka med.
Det var inte grekerna som köpte S/S Visby utan Persöner i Ystad. Här kan du läsa mer: http://www.faktaomfartyg.se/visby_1924.htm
/Eva
Intressant om försäljningen av S/S Visby. Tack. Hon gick då ett sorgligt öde till mötes. Undrar hur det gick för S/S Drotten?
På http://www.faktaomfartyg.se kan du hitta information om de flesta fartyg.
Så här står det om S/S Drottens hädangång: ”1979. På hösten, såld till upphuggen vid Co-Ny Oy, Åminefors, Finland. (en hytt finns bevarad från S/S DROTTEN, finns att beskåda på Fornsalen i Visby).”
/Eva