1982 var min första sommar i Västervik. Jag flyttade hit på hösten 1981, för ett vikariat på några månader, men blev så förtjust att jag stannade kvar. Och alla sa ”vänta tills det blir sommar, då lever stan upp”. Så är det fortfarande, Västervik är en sommarstad, även om vi har det bra här under vintern också.
Då, på 80-talet, dansade man på Slottsholmen på somrarna. Det var det stora dansstället, och det ligger bra till mellan Strömsholmen och slottsruinen. Seglarna kom dit från Gotland och utmed kusten, la till vid bryggan nedanför och dansade halva natten. Jag minns den svarta ärmlösa linneklänningen som jag dansade i flera gånger, och kände mig fin. Ja, det var tider det.
Nu är det tomt.
Det var här inne vi dansade på 80-talet. Jag tror att det var en bardisk i nedsänkningen i golvet.
Här var det plats för middagsgästerna.
Nej, jag har inte brutit mig in i huset. De två bilderna ovan är tagna genom fönstret med min mobil.
På terrassen gick man ut en sväng när det blev varmt inne danslokalen. 1982 var en varm sommar.
Här finns en flygbild på Slottsholmen.
Nu är Slottsholmen det stora samtalsämnet i Västervik, efter att Björn Ulvaeus köpt fastigheten. Han ska riva huset och bygga nytt. Så klart. Slottsholmen är en gammal sommarrestaurang från början av 50-talet. Innan dess fanns det en annan sommarrestaurang här som brann ner. På senare år har huset haft flera olika ägare, nu senast Föreningen Visan som sålde till Ulvaeus. Huset har fått förfalla och just nu är det en tråkig blickpunkt i centrala stan.
Som en öststatsfabrik, sliten och grå.
Är detta typisk 50-talsarkitektur? De som vill bevara Slottsholmen säger det.
Mycket glas, metall och betong.