Richard Ford har skrivit en trilogi om det samtida Amerika som av kritikerna beskrivits som berättelsen om det tjugonde århundradet. En stor berättelse om 1900-talets amerikanska samhälle. Huvudperson är Frank Bascombe. Den tredje delen heter ”Som landet ligger” och den har jag nu läst, utan att ha läst de andra två tidigare.
Jag gillar boken, framför allt hans språk och berättarkonst.
Frank Bascombe är en 55-årig fastighetsmäklare i New Jersey, skild och omgift, två vuxna barn och en död son, konstaterad och behandlad prostatacancer, nyligen övergiven av sin andra fru. Vi följer honom tre dagar i slutet av november, vid Thanksgivinghelgen år 2000. Det gör vi under nästan 600 sidor, med många återblickar i hans liv. En viktig roll i boken spelar den då pågående räkningen av rösterna i fuskvalet det året, när Bush blev president trots att demokraten Gore fick fler röster och räkningen stoppades i förtid. Hade det gått rätt till hade världen kanske sett annorlunda ut idag.
Men i boken är utgången av röstningen fortfarande osäker och Frank Bascombe grubblar mycket över detta. I övrigt händer det egentligen inte så mycket, utom på slutet. Han visar några hus för klienter, han far omkring på olika ärenden, går på en underlig begravning, träffar sin dotters nye pojkvän som han genast avskyr, hamnar i slagsmål, får inbrott i bilen med mera med mera. Och genom allt detta följer vi hans tankar om cancern, om äktenskapet, om livet, om föräldraskapet och om allt annat högt och lågt.
Det är, som kritikerna skriver, en berättelse om 1900-talet, utifrån det här första året på det nya millenniet. Om tillståndet i nationen. Om ökande klyftor mellan rika och fattiga, om rasmotsättningar och familjebildningar. Om livet och livets filosofi. Ja, det är fängslande och blir aldrig tråkigt.
Bokens storhet är att författaren fångar in så mycket viktigt om livet i dess banaliteter, i den här inte alltigenom trevlige medelålders vite mannens ganska välbärgade liv. Han förkroppsligar den medelklass som så många av oss tillhör i hela västvärlden, fast vi kanske tror att vi är så unika och annorlunda.
Andra bloggar om: Richard Ford