Det blir en del tid för bokläsning eftersom benet fortfarande kräver vila emellanåt. Av någon anledning har jag inte läst så mycket skönlitteratur på senare tid. I julhelgen lästa jag klart ”Mot Söderhavet” av Lars Hässler och Pamela Sisman Bitterman. De var båda medlemmar av besättningen och kollektivet ombord på segelfartyget Sofia från slutet av 70-talet. Lars Hässler lämnade fartyget 1980 men Pamela Sisman Bitterman var kvar till förlisningen utanför Nya Zeeland 1982. Sofia var ett svensk segelfartyg byggt 1921 i Blekinge.
Vi får följa Sofia på seglingen från Boston i augusti 1978 via Panama genom Söderhavet fram till Nya Zeeland. En resa som tog några år, bland annat på grund av uppläggning på varv för reparationer ett par gånger. De har ingen brådska, de seglar ju för seglandet skull. Stannar så länge de känner för det på behagfulla öar och i ljuva laguner. De möter stormar men också stilla vatten.
Det är Pamela Sisman Bitterman som skrivit det mesta. Hennes berättelse är en skildring av en ganska idyllisk resa i tropiska vatten. Hon berättar om utflykter på Söderhavsöar och människor de möter, men också om dramatiska stunder till havs. Och om vad det innebär att segla ett stort fartyg. Förlisningen är tragisk och en kvinna i besättningen försvinner i havet. De övriga räddas efter fem dygn i livflottar.
Lars Hässler har skrivit en del tillägg i den svenska boken, och även försökt hitta så många som möjligt av besättningen och fått med deras berättelser om sina erfarenheter av tiden ombord på Sofia. Detta ger extra perspektiv på historien.
En mycket intressant bok, tycker jag.
Lars Hässler seglar fortfarande och har skrivit fler böcker om segling.
Min recension i VT.
Andra bloggar om: segling, segelfartyg