Det blir allt mindre skillnad på det friska och det skadade benet (det högra). Jämför med den 30 december. Bilden tog jag i morse efter nattens vila och fotleden är inte längre så svullen som den varit tidigare. Men lite svullen och röd är den ju än, och det kommer att dröja ett bra tag till innan allt är som vanligt, säger sjukgymnasten.
Jag märker ju att det blir bättre, sakta men säkert. Jag orkar gå mer varje dag, innan det börjar värka. De första dagarna i förra veckan, när jag börjat arbete igen, var ganska jobbiga, men den här veckan har det känts lättare.
Den här helgen är jag kvar på Ädelfors för i nästa vecka arbetar jag bara på måndagen, och sedan åker jag hem. Igår var jag ute och gick i vintersolen en halvtimme, och benet värkte lite efteråt. Idag har jag varit ute och gått i tre kvart, utan uppehåll, och det har gått bra. Jag har bara gått på plan mark och där det inte finns isfläckar. Sluttande mark och is, det är problematiskt. Nu klarar jag mig bra med bara en krycka, men den behöver jag verkligen.
Nu längtar jag till våren och sommaren och att kunna vara ute och gå hemikring, på skogsvägarna och ner till vattnet. Men gå i skogen kanske dröjer lite till. Idag trampade jag snett på en sten på gångvägen här utanför, något som inte skulle känts om benet varit helt bra. Men sådana plötsliga rörelser känns fortfarande rejält i den skadade fotleden, även om det går över snabbt. Jag får inte bli övermodig även om jag vill testa gränserna också.
Sitter med ett brutet ben sedan fem veckor och sökte på brutet ben och hittade din blogg. Känner igen mig mycket väl i din beskrivning. Hur hjälplös man är! Maken här hemma har fått ansvar för nästan allt inklusive hunden, som är valp och behöver komma ut titt som tätt. Som tur är jobbar han hemma annars skulle det inte gå.
Om en vecka skall ortrosen tas bort och då inbillar jag mig att allt skall vara som vanligt igen, inga kryckor eller hoppa på ett ben. Men jag förstår på dig att det kanske tar lite tid.
Nu skall jag gå ut på balkongen och se om jag kan få lite solljus på mig.
Lena, räkna med att det tar längre tid än du tror, framför allt efter att gipset är borta. Nu är det över fyra månader sedan jag bröt benet och jag haltar fortfarande och har värk ibland. Men det blir bättre och bättre.
Träna och följa sjukgymnastens anvisningar, det är viktigt. Lycka till!