Marina Lewycka: En kort berättelse om traktorer på ukrainska (2006)
Europas tragiska historia kan sammanfattas i en historia om traktorer på ukrainska. Det gör Marina Lewycka i sin debutroman, en tragikomisk berättelse om en gammal ukrainsk immigrant i England. Det är rörande, skrattretande och emellanåt ofattbart tragiskt.
Vi möter Vera och Nadja, två kvinnor i medelåldern, och deras åldrige far Nikolaj som 84 år gammal meddelar att han ska gifta om sig med en 34-årig ukrainsk sexbomd som heter Valentina, så att hon får uppehållstillstånd i England. Systrarnas mamma har dött ett par år tidigare.
Valentina stormar in i deras liv och ställer krav och får pappa Nikolaj att köpa henne bilar och kläder, föda hennes tonårige son och betala hennes höga telefonräkningar till Ukraina. Han får ta emot hugg och slag när pengarna tar slut och hon inte längre får ur honom vad hon vill ha, samtidigt som hon har andra män vid sidan om.
Systrarna försöker få sin pappa att ta reson, begära skilsmässa och bli av med Valentina. Men det är inte lätt, kampen pågår i mer än ett år.
Marina Lewycka gör försök att belysa dagens immigrationsproblem och sätter in det i ett större sammanhang. Det är lätt att se detta ur både pappans och hans döttrars perspektiv, men Valentina får inte mycket sympatier och inte heller övriga östeuropéer.
Parallellt med dagens historia berättar hon systrarnas föräldrars historia och deras lidande, både hemma i Ukraina under Stalintiden, under andra världskriget och i Tysklands arbetsläger.
Vera är deras krigsbarn, född precis före kriget. Nadja är deras fredsbarn, född efter freden i England där familjen sedan kom att stanna och pappa Nikolaj arbetade som ingenjör.
Det är därför han på livets höst skriver sin historia om traktorer på sitt modersmål.
Delvis använder Marina Lewycka sin egen familjs historia, som bakgrund till sin berättelse. Hon är själv född av ukrainska föräldrar som kom till England vid krigsslutet som flyktingar, och som stannade kvar där. Då hade den gamla familjen i Ukraina splittrats genom kriget och först i vår tid har hon kunnat hitta sina släktingar på nytt.
På så sätt ger hon två helt olika berättelser om immigration och flykt, under helt olika omständigheter i dåtid och nutid.
I sin berättelse lyckas hon med att förena och hela tiden balansera tragik och komedi så att vi påminns om det svåra men mäktar med det tack vare humorn. Det är en dråplig historia, men med mycket allvar.