Så ser den ut, min potatis från trädgårdslandet. Den är av sorten Maria, en tidig sort. Smakar förstås jättegott. Inte mycket kan mäta sig med skörd från eget land.
Det är första gången jag tagit upp potatis i år. Den första maj satte jag och det växte bra i maj när det var så varmt. Sedan har det regnat och varit kallare i omgångar så den var inte klar till midsommar. Den ska blomma innan man tar upp den och helst ska man vänta två veckor efter blomningen säger min pappa. Hade jag behövt så hade jag tagit upp tidigare, men nu blev det först idag.
Det är egentligen inget bra odlarår i år även om det växer bra. Mördarsniglarna äter så mycket, de kommer i mängder varenda natt och trots att vi dödar hundratals varje kväll är det ingen hejd på dem.
Jag brukar odla mycket slätbladig persilja och använda i stället för sallad. I år har de ätit upp mer än hälften av all persilja. De har ätit upp det mesta av min dill och sallad. Jag strör ut järnsulfat men det hjälper inte mycket. Potatisen har de inte varit på och inte så mycket på jordgubbarna heller. Jordgubbarna är det jag fått mest av i sommar.
Det känns inte så trevligt att äta mat från landet som inte tillagas, eftersom vi inte vet om sniglarna varit på den. Därför har det blivit en hel del jordgubbssylt i år, och den lilla persilja jag skördat har gått i grytan.
Lite tröstlöst är det. Och deprimerande att gå och döda levande varelser varenda dag, även om det är mördarsniglar.
Andra bloggar om: mördarsniglar, odling, potatis
Grattis Eva – de ser jättefina ut.
Jag är egentligen ganska okunnig på området, men ser det inte ut som om de odlats i lerjord (som man gör här i Skåne)?
I södra Halland är det sandjord som gäller.
Tänk vad det var gott med de egna potatisarna. Slutade odla på vår tomt för ett antal år sedan, då vi drog upp blast och det var alldeles tomt under. Så tomt, att det var en tunnel i marken där sorken gått och mumsat i sig det goda.
Jordgubbar tänkte jag börja med igen. Köpte några plantor. Skatorna tog dem som kart, innan jag tänkt på att lägga över nät. Men de växer sig större till nästa år, ja inte skatorna förhoppningsvis, utan de röda delikata bären. Då ska vi allt förekomma de skrattande, skränande fåglarna.
Mördarsniglarna har inte hittat till skogsbygden här på västsidan av sydsvenska höglandet. Men de finns på bara några mils avstånd.
Vår dotter och hennes sambo har ett litet sommarhus i Önneköp, vid Linderödsåsen. Där vimlade det av sniglar förra sommaren. Trots att vi plockade plantor från deras fantastiska trädgård både denna våren och den förra, så har vi inte fått med några spanska sniglar… Vi är glad för det. De svart skogssniglarna, de finns hos oss, men de hör till vår fauna och jag kan inte se att de gör någon skada. Dessutom så är de ganska få.
Smaklig måltid på färskpotatisarna!
Kent: Ja vi har ganska lerig jord här, det stämmer.
Anna-Lena: Var glad för att du ännu sluppit mördarsniglarna. Har du tur får du aldrig in dem i trädgården.
Jag har också nät över större delen av jordgubbslandet. En liten bit räckte inte nätet till och där tar fåglarna jordgubbarna direkt.
Jag har alltid odlat, antingen i villaträdgård, på kolonilott eller på torpet. Potatis är viktigast, och så tomater. Sedan kan det variera.