Mördarsniglarna har invaderat vår trädgård. Det gjorde de redan för två år sedan men så många som vi haft i år har vi aldrig haft förr. Och så verkar det vara på många håll i år.
Läs om mördarsnigelåret 2012.
Så ser de ut. Ungefär som svarta sniglar men bruna, i alla möjliga nyanser. På kvällarna väller de fram i trädgården och på gångarna runt om här.
Det här är ingen ovanlig syn. Tio mördarsniglar på en liten yta på grusvägen nedanför tomten.
Vi dödar dem. Det är hemskt och deprimerande att döda levande varelser. Men de äter upp allt de kommer åt om man inte dödar dem. Och vi gör det snabbt. Varje snigel kan visst på en säsong lägga 400 ägg, som blir sniglar och i sin tur lägger 400 ägg, som blir sniglar och… Det blir många till slut.
Vi tar flera hundra varje kväll, och det bara kommer nya hela tiden.
Så här ser det ut i persiljelandet i sommar. Det mesta har sniglarna ätit upp. De blå kornen är snigelmedel, dvs järnsulfat. Sniglarna äter det, känner sig mätta och äter sedan inte mer utan lägger sig och dör. Om det verkligen fungerar vet jag inte för de kryper ju iväg innan de dör.
Tidigare i sommar blev det kortslutning i en utomhuskontakt för att det hade krupit in sniglar i den och jordfelsbrytaren hade slagit till, så ena grannen hade inget lyse när hon kom hem på kvällen.
Nu är jag trött på mördarsniglar.
Förstår det. Tycks som det finns på de flesta ställen, men inte i skogsbygden. Så för en gång skull är det väldigt bra att bo ibland höga skuggande barrträd, rotvältor sen stormtiderna och med myrstackar både ovan och under jord. Lite skogssniglar har vi, men de har sin fulla rätt att leva här i vår närhet. Tror inte att de gör någon skada alls… de är ju en del av vår fauna.
Tråkigt med djur som inte hör hemma hos oss….och tråkigt att behöva döda det levande. Men ibland är det nödvändigt.
Ja, precis så är det. De spanska skogssniglarna hör inte naturligt hemma här och har inga naturliga fiender, därför blir det så.