Att köra in ved i pannrummet och att hugga ved är normalt sett ett lördagsnöje under vinterhalvåret. Men idag blev det ett fredagsnöje. Det är faktiskt trevligt att hålla på med veden. Det är inte bara meningsfullt och viktigt utan också kontemplativt och trivsamt. Jag gillar att göra något praktiskt med händerna emellanåt.
Idag behövde jag hugga ved för det var ont om mindre vedträn i stapeln där jag hämtar veden. Det går åt både tändved och tjocka vedträn när man eldar i pannan. De tunna och små gör att elden tar sig snabbare, de stora brinner långsamt och mer effektivt.
Det går bra att hugga ved, jag gillar det. Än så länge har jag inte huggit mig i foten men det var nära en gång för ett par år sedan.
För att huggningen ska gå bra gäller det att ha en bra yxa, en rejäl huggkubbe i rätt höjd och så ta i ordentligt. Håll yxan så långt ut på skaftet som du kan men ända har ett bra grepp. Du måste svinga yxan med all kraft annars blir hugget för fjuttigt, och vedträet går inte itu. Yxan fastnar då lätt i vedträet och du får lirka loss den, vilket kan vara svårt ibland. Det gäller också att sikta bra. Håll blicken på den punkt på vedträet där du vill att yxan ska träffa, så brukar det gå bra. Ibland hamnar man vid sidan om, och det är då yxan kan gå ner i foten i stället. Passa dig för det!
De vedträn du vill hugga itu ska helst vara så kvistfria som möjligt. Är det stora kvistfästen kvar kan det vara svårt att få igenom yxan. I pannan kan vi elda med ganska stora vedträn så de svåra hugger jag inte, de får brinna som de är. Tändveden hugger jag av vedträn som är lättare att hugga. En del träslag är lätta att klyva, trots att de är kompakta. Till exempel ek, bok och björk. Alved går också bra att klyva och gran och fur om de är raka. Och så ska den ju helst vara torr också.
I tidningen land läste jag i veckan om Lars Myttings bok Ved, där han skriver att det är bättre att hugga veden när det är minusgrader för att fukten i veden då fryser och lättare splittrar vedträet. Det har jag inte tänkt på, jag hugger i både plus- och minusgrader.
Idag har jag kört in fyra skottkärrelass med ved i pannrummet. När det är kallt på vintern går det åt lite mer än så på en vecka, nu på hösten räcker det nog 10-12 dagar beroende på hur kallt det blir.
Jag tror att fyra lass är omkring en halv kubik, kanske lite mer. I pannrummet får den ligga ett tag för att vara varm och torr när vi ska elda med den. Det går åt 20-25 kubik staplad ved på ett år. När vi köper ved ett par gånger per år staplar vi den i våra vedskjul en bit ifrån huset. Det är så långt bort att vi inte vill gå dit och hämta varje gång vi ska lägga in i pannan, utan i stället kör jag in ved till pannrummet ungefär en gång i veckan. Där har vi två avbalkningar, eller bås, som jag fyller på i. Ett bås ska helst alltid vara fullt, så att det finns ved om vi till exempel skulle bli sjuka, eller inte hinna på ett tag. Värme måste vi ju ha.
Nu när det blir vinter och minusgrader ute gäller det också att elda regelbundet. Vattenrören i källaren får absolut inte frysa, då kan hela pannan explodera. Jag tror inte att de riskerar att frysa, för det blir nog inte minusgrader i källaren men man kan aldrig vara säker. Går det för många dagar och huset blir utkylt så finns risken. Så reser vi bort några dagar och det är väldigt kallt måste vi be grannarna om hjälp med eldningen.
Ved ska torka minst ett halvår, helst längre, för att bli torr och fin. Allra bäst är det om man får tag på ved på våren och den får torka ett tag före midsommar. Sedan tar det längre tid för den att torka. Just nu eldar vi med ved som är ett och ett halvt år gammal, om inte mer. Vi har ackumulerat ved så att vi alltid ligger steget före när det är dags att köpa nästa lass. Till våren köper vi ny ved, och den ska alltså helst få ligga till nästa höst innan vi börjar elda med den. Men åtgången beror på hur kall vintern blir.
Vi köper blandved i lass på 15 kubik två gånger per år, vilket blir 12 kubik staplad ved ungefär. I varje leverans brukar det vara någon kubik björkved, och den sparar vi till eldningen i kakelugnarna. Det är den bästa veden.
Elda med ved är ett pyssel, men trevligt så länge man har tid för det.
Andra bloggar om: ved, vedeldning
Kul med någon som gillar att elda med ved. Ett hinder är just det du skriver att ”Elda med ved är ett pyssel, men trevligt så länge man har tid för det.” Ett annat hinder är att det eldas i många pannor som inte är byggda för modern eldningsteknik. Följden är att rökgaserna innehåller ohälsosamma ämnen, att vedförbrukningen blir onödigt hög och att det krävs mycket arbete med sotning och askhantering.
De bästa pannorna idag har kontinuerlig elektronisk övervakning av förbränningen som ger rena förbränning nära vad som är teoretiskt möjlig och med hög verkningsgrad, automatisk elektrisk tändning och automatisk pannsotning. En elpatron som åtminstone kan hålla frost och fukt borta när man inte är hemma behövs också. Det är visserligen trevligt att pyssla med ved men det gäller ändå att göra det så lite som möjligt.
Jag skulle själv vilja ha en sådan modern vedpanna. Även om jag har ett rätt stort hus är det så att värmebehovet numera har blivit för litet efter alla de övriga åtgärder som jag har genomfört under årens lopp med stigande energipriser.
Vår panna är inte särskilt modern, men det finns elpatroner. Pannan är från 60-talet tror jag. Vi hyr vår bostad så vi kan inte byta panna själva, om vi skulle komma fram till att vi skulle vilja det. Men den fungerar bra. Fast det är förstås svårt att avgöra eftersom vi inte har någon annan att jämföra med. Vi har aldrig haft någon bostad med vedeldning förut.
Hej vad roligt att läsa om ditt fredagsnöje. Känner igen min egen situation i mycket. Fuskar lite förstås men att köpa huggen ved. Ska ge mej på att köra ner några lass i källaren i morgon. Därifrån hämtar jag veden och eldar sen i min kamin. Mycket arbete med detta men det är det verkligen värt.
Kapa och klyva ved själv skulle vi inte mäkta med, då blir det för mycket jobb. Vi kan gå ut i skogen och ta det vi vill ha, säger skogsbonden vi hyr av. Men då måste vi få hem det och göra allt själva. Att köpa kapad och klyvd ved är fortfarande billigt. Sedan är ju en del vedträn så stora att vi får hugga ändå, men det är lagom mycket.
Det är ju bra att mellanlagra veden i källaren ett tag så att den inte kommer direkt från fukt och kyla och ska brännas, det tror jag.
I morgon blir det vedkörning igen här, veden går åt.