Mammografi

Idag kl 1245 var jag kallad till mammografiundersökning. Jag infann mig också. Förra gången gjorde jag inte det, då avbeställde jag. Gången innan också, tror jag.

Det har varit ångestfullt och jag har skjutit på det två gånger redan i sommar. Från den 14 juni till den 21 augusti till idag. I natt låg jag vaken ett tag och tänkte på det och var orolig. Anledningen är att de två gånger jag varit på mammografi tidigare har det varit så smärtsamt så att jag knappt stått ut. Kanske har jag låg smärttröskel. Det har gjort väldigt ont, som om brösten krossas.

Om du är man och läser det här så tänk dig att lägga upp lemmen i en apparat som klämmer åt så mycket det bara går. Så är det.

Men jag visste från en arbetskamrat att mammografiapparaten är utbytt och att det inte alls skulle göra så ont längre. Så jag tog mod till mig och gick dit. Visst gjorde det ont, men det var uthärdligt, och inte som förra gången.

Det är säkert bra att göra sådana här undersökningar. Hos en del upptäcks ju bröstcancer tidigt tack vare mammografin. 

På väg ner från mammografivåningen stannade jag till i trapphuset för att knäppa jackan. Då såg jag en skylt på en dörr som uppenbarligen går till ett soprum. Det fanns anvisningar på skylten om hur man skulle hantera sina sopor: "Volymreducera kartongerna!" Så talar alltså en landstingsbyråkrat.

—

10 840 steg har jag gått idag, på promenaden till sjukhuset vid lunchtid och en promenad ikväll. På dagen blåste det för mycket men ikväll var det fint.