Vi konstaterar just att vi nog är epikurister båda två (förutom den kompromisslösa rationalismen, se längst ner i inlägget). Maken läser nu teoretisk filosofi på Linköpings universitet och pluggar om de historiska filosoferna. En av dem är Epikuros vars lärjungar kallas epikurister. Allt enligt kursboken Filosofins historia av Svante Nordin.
Utdrag från makens anteckningar:
Epikuros (ca 341-270 f.Kr.) kom från ön Samos men var bosatt i Aten.
Epikuros grundade sin "Epikuriska trädgård" som var en skola i Aten ca 306 f.Kr. enligt maximen "lev i skymundan".
Lusten är början och slutet för ett lyckligt liv men vi undviker många lustupplevelser som längre fram leder till obehag, menade Epikuros. Lusten är i sig det goda och olusten i sig det onda. Epikuros är inte, som kyrenaikerna, inställd på omedelbar njutning. Tyngden ligger på den själsliga lusten och olusten före den kroppsliga.
Det viktiga är ett liv i lugn tillbakadragenhet, ägnat vänskapen och samvaron, de filosofiska samtalen och forskningarna, det naturliga och hälsosamma.
Epikuros menar att frånvaron av smärta och olust räcker för vår lycka. Lust är frånvaro av kroppslig smärta och själslig oro.
Begären klassificeras i naturliga och onaturliga samt nödvändiga och onödiga.
naturliga och nödvändiga behov – tex hunger och törst.
onaturliga och onödiga begär – tex begär efter pråliga kläder eller smicker.
Epikuros ansåg att all filosofi som inte bidrog till att göra människorna lyckliga eller hindra dem från att vara olyckliga var onyttig.
Epikuros ansåg att hans naturförklaring kunde hjälpa människorna till lycka och sinnesfrid.
Det som oroar människor är i stor utsträckning fruktan för gudarna och fruktan för att i döden utsättas för straff. Eftersom gudarna enligt Epikuros inte har något behov av att påverka människorna och att känsloförmågan upphör med dödens upplösning av människan behöver människorna inte frukta varken livet eller döden. Det är genom att ta bort längtan efter odödligheten som Epikuros anser att vi kan leva livet njutbart.
Genomförd materialism
All kunskap kommer till oss utifrån genom sinnena.
Naturläran bygger på atomlära med atomer och tomrum. Genom antagandet av atomer kan Epikuros förklara förändringens problem med att atomerna sprids när något förstörs men atomerna själva finns kvar och är oföränderliga och eviga. Till skillnad från Demokritos antar Epikuros att det finns förlopp utan orsaker. Atomer avviker ibland utan orsak från sin bana och klumpar ihop sig med andra atomer. På så sätt skapas en turbulens som till slut bildar hela världar med olika ting. Det finns ett universum men många olika världar.
Epikurismen var främst en levnadsvisdom och en livsform som handlade om ett bemästrande av livet och av de mänskliga villkoren. Levnadskonsten handlade om önskningarnas anpassning till verkligheten. Lugn värdighet, rättrådighet och kompromisslös rationalism utmärkte epikuréernas ideal för en filosof. (En del av dessa saker hade de gemensamt med Kynikerna och Stoikerna.)