Den här dagen, som är den enda på året med 25 timmar, håller på att ta slut. Den där timmen vi fick extra, vad hände då? Vad använde du den till?
Själv har jag hunnit en del idag om kanske den extra timmen bidrog till. Läst ut en bok, tvättat bilen, gått en långpromenad. Typiska söndagsförströelser alltså.
Boken jag läste ut är Kurt Vonneguts senaste, som heter "En man utan land". Det var några år sedan sist och han har hunnit bli 84 år nu. Men sinnet är lika klart och starkt som tidigare och han förnekar sig inte som skribent.
Den här boken skiljer sig ganska mycket från hans tidigare, t ex "Slakthus 5" och "Deadeye Dick". "En man utan land" är ingen sammanhängande berättelse utan en serie anteckningar, tankar och reflektioner i en essäliknande samling. Titeln anspelar uppenbarligen på hans känslor inför dagens USA, ett land i krig styrt av en president som fuskat till sig sitt valresultat. Ja, Kurt Vonnegut är inte ensam om den här synen på dagens amerikanska samhälle. I de korta essäerna går han till storms mot ledningen av USA, men också mot miljöförstöringen, digitaliseringen, och våra moderna destruktiva liv. Han sätter fingret på en massa galenskaper som många av oss inte ser, och han gör det med en blandning av humor och ilska.
Det är tur för mänskligheten att han, och andra av hans kaliber, ännu orkar reagera.
—
10316 steg blev det idag.
Andra bloggar om: litteratur
Kurtan var på TV häromkvällen. Han skräder minsann inte orden. Jag skulle säga krutgubbe. Knivskarp krutgubbe. Han berättade att han tar en Manhattan varje eftermiddag klockan fem. Det är så han står ut med mänskligheten. Klockrent!